Aftonbladet – 7 februari 1846, sida 2

me Rn oo ig gå säker till lif eller lem, och för att, åtminstone tills vidare, sauvera både sig och sin dotter, fann han för godt att fatta och allmänneligen kungöra det beslutet: att Galathes hand icke, under något vilkor, bortgafs förr, än hon yllt 24 år. Hugade spekulanter kunde, intiil denna dag, planera och kalkylera efter eget sodtfinnande; men vid den utsatta tiden var let dottren medgifvet, att anbuden sjelf pröfva och kassera eller antaga, endast efter sitt ezet behag; det var henne till och med tillåtet, att på sjelfva födelsedagen bortgifva sin hand. Detta visa beslut var i bela Brackköping, och många, många mil deromkring, noggrannligen kändt af hvarenda giftermåls-kandidat. — Kurtisörer hade visserligen derföre icke uteblifvit, ty på sådane finnes alltid en riklig Guds välsignelse; men, oaktadt troheten är stor i norden, så lärer det ändå icke vara så många, som i vår, tid vilja tjena sju år för en Rachel. Det är dessutom alltid en outplånlig chikan, att offentligen få en korg; i Smyg emellan fyra ögon, kan det väl gå an; men en publik korg, det är ungefir detsamma, som galerslafvens brännmärke: den hänger qvar i evighet, androm till varnagel. Då nu också mamsell Galathe på sednare halfåret med nästan uteslutande gunst tycktes gynna stadens förnämsta lejon, häradshöfding Krusenqvist, och det på intet vis var troligt att hon ernade uppskjuta sitt val en enda timma längre, än hon behöfde — så hände sig, att ju närmare den betydelsefulla födelsedagen nalkades, dess mer skingrades adoratörernas skara, och snart stod den afundsvärde här radshöfdingen alldeles ensam. Ack! ingen kun de då ana, att också han måste taga till flykten. Ett sådant underverk var förbehållet jöjtnant Felix von Habenichts — dock icke bonom allena, utån en högre makt — polkan! Den dag randades, då man i Brackköping kunde säga: I morgon hafva vi den 45 Februari,