Födelsedagen skulle illustreras med en stor, en mycket stor bal hos riddaren Trippelstedt. Ryktet omtalade redan underbara berättelser om kunglig lyx och namnlös mat. Polkan skulle äfven, det faller nästan af sig sjelf, bidraga till festens glans. Polka-förbundet hade lyckligtvis, genom den beröm värdaste flit, brin gat sig upp till den ståndpunkt, att det just på denna dagen, för första gången, kunde, på ett passande och för den allmänna säkerheten mindre vådligt sätt, uppträda inför en större societ6. För att imedlertid ännu en gång repetera sina vigtiga roller, hade ännu en öfning blifvit beslutad, och det sista polkamötet skulle försiggå aftonen. före den Trippelstedtska festen. Det sista polkamötet! .... Hvilken verld af ider, stora ider, ligga ej i dessa ord — det sista peliamötet! . ... (Slutet följer.)