Aftonbladet – 7 februari 1846, sida 1

stå. Hon är, hvad man kallar, ett bortskämd barn: kapriciös, sjelfsvåldig, kokett — med få ord, hon är älskvärdheten sjelf och vand att emottaga allas hyllning, allas beundran, tyckes hon nästan fordra att herrska öfver hvarje hjerta. Det är så en qvinna bör vara. Jag har icke någonsin kunnat tåla dessa små blyga blommor, som aldrig till vandrarne sagt: se hit, jag är skön! — Nej, anspråkslösheten i all ära, men den deriverar sig vanligtvis från alltför stora anspråk. Rosen har af naturen sina taggar; qvinnan får icke allenast vara engel, hon skall äfven vara menniska, då först blir.bon för menniskor oemotståndlig. All fullkomlighet är en afvikelse från vår verlds princip; men att vara älskvärd i sina fel, det är qvintessensen. Gudskelof, Galath har sina fel, många, många fel, och det är just derföre som — ja, jag måste bekänna det — jag älskar henne. — Trösta nu Aurore, så godt du kan. Hvarföre hade icke hon också sina svagheter? Jag tyckte alltid, att hon var mig för fullkomlig och det var skada; troligen ett fel i uppfostran, stackars flicka! Galath är, som du sjelf bör finna, en sällsynt skatt, en perla; hon är dertill en perla i guld. Hennes herr fader, den aktningsvärde riddaren Trippelstedt, har nemligen i flera år gjort i bränvin med den framgång, att han numera allmänt anses för ortens solidaste man. Säteriet Blåsås, sex hela hemman, med tegelbruk, ättikfabrik och andra herrligheter, säges allmänt vara bestämdt till dottrens hemgift. — Säg mig, kamrat, hvad vill jag bättre begära? Gslatbe och Blåsås, det vore ju en afundsvärd eröfring, det vore en Eva och ett paradis på samma gång. . Det är visserligen sannt, att familjen Trippelstedt icke räknar många ärorika anor, men bagatell! Vi lefva i en Liberal tid, och man måste våra fördomsfri. För Galathes skull tror jag nästan att jag sjelf skulle kunna åta kalla mig Trippelstedt, ehuru det låter fan