Aftonbladet – 7 februari 1846, sida 1

POLEAN TI BRACKKÖPING)). BERÄTTELSE AF JEREMIAS MUNTER. Någon tid efter den omnämnda soirgen, skre löjtnant Felix åter någrå hastiga ord till si vän; brefvet lydde som följer: Broder! Du tror kanske, alt jag ungefärligen vid dett laget, redan gråhårig af melankoli, antingen skju tit mig för pannan eller hängt mig i ett spjell snöre. Du bedrager dig. : Narrar må taga lif vet af sig, men jag är ingen narr. Jag skull oändligt mycket heldre vilja tömma Zanoni icke handlandens) eviggörande elixir, än gift bägaren, ty lifvet är ändå . ... Apropos lif — här finnes i staden ett lif, si smärt, att jag till och med i Stockholm ickt sett maken, och ändå är detta lif så väl for madt, ait det ännu aldrig uppkallat några miss tankar om fiskben, planchett eller bomull. Del är omöjligt alt se denna pliljestängel, utan at! känna sig lifvad af en brinnande längtan att fi omsluta den, och dertill skulle icke behöfva: mer än två finger — tumgreppet vore just Ia gom. Men du skulle se detta lifs sköna, har moniska accessoirer — kompletta samlingen — med ett ord, hela menniskan, och du skulle vid min stamfader! blifva lika flat som jag. — Ja: flat, det är ordet; ty hvem kunde väl görs sig föreställning om att..här, i en ringa småstad, som jag knappast ville räkna till den civiliserade verlden, finna en sådan klenod? Hor är en himmelsk stjerna midt iblånd tagljus: bon har. försonat mig med Brackköping, förlikt mig med mitt. öde. Denna sköna: flicka heter Galathå — är det icke ett förtjusande namn? — och hon är i allt en afbild af mina: drömmars: ideak Del innes i hennes sätt någonting pikant, genialiskf, som knappast en krokodil skulle kunna emot) Se Aftonbl. JM 29 och 30.