Aftonbladet – 7 februari 1846, sida 1

så illa. Må detta imedlertid vara bevis nog för äktheten af mina; känslor. Hvad auspicierna angår, kallar jag dem ännu goda. Jag har dragit. fram med hyarenda smula af min. älskvärdhets fond, oth. hela staden ärenhälligt förtjust i min anspråkslösa person. Karlarne. har jag vunnit genom politik, historier, cigarrer, och qvinnorna genom — polkan. En häradshöfdinog är min ende anmärkningsvärda rival; han är ett veritabelt småstadslejon, som sjunger små visor och. skrifver namnsdagsvers. Visserligen tar ban sig icke så illa ut bland stadens öfriga unge herrar, hvilka man. också här, men troligtvis på spe, benämner kavaljerer; men nog målte jag förmå. att slå den der fisken ur brädet, annars hade jag illa studerat bjertats taktik. Galathe är dock en gvinna, om hon än är ovanlig, och det är härpå jag förlitar., Jag har, som du vet, mycket umgåtts med qvinnor, Jag känner dem utantill och kan några små superba finter, som ännu aldrig blifvit använda utan framgång i en kärleksattack, — Vid tillfälle. skall jag hjertans serna härom lemna dig några närmare upplysningar, men nu. hinner jag icke, ty om några ögonblick skall jag bort på. polka-möte, Galath är en förträfflig polkös; hon är min äraktigaste elef. Hvarenda af hennes rörelser ir smakfull, och hennes fötter äro så. subtila, ut sylfiderna må afundas henne — åtminstone pylfiderna på vår kungliga teater. — Men för frigt måste dansens genius gråta blod, då han er polkan i Brackköping — 0, hvilket gudlöst nalträterande, hvilket omöjligt slägte! — Att xcersera beväring är ett intet, emot att Mira lem ett enda steg, — Farväll Dagar gingo; ,Polka-möte följde på polkanöte. Brackköpingsboerne lefde nu endast för ;n enda sak, de voro oförtrutne, outtröttlige i itt sträfvande och fortgingo visst icke med