Aftonbladet – 6 februari 1846, sida 2

MV heter det. Nåväl, låtom oss fast förtrösta derpå, att äfven hvarje verldshändelse, hvarje tidsanda, huru besynnerlig den än må förefalla, har vårt slägtes förädling och lyckliggörande till sin innersta mening. Aro vi härom förvissade, så behöfva vi icke frukta för oroande tvifvel; vi veta ju alltid hvart resan gäller. Jag kan i bast sannerligen icke finna en vackrare regel för all verldsåskådning; kanske hafva filosoferna en bättre — som ingen förstår. Ett ständigt lugn vore en gifven förstörelse, och vi finna derföre äfven i historien stormar, det är verldshändelser, som regelmessigt efterträda hvarandra och bilda nya epoker. Om vi nu endast hålla oss till den tid, som ligger oss närmast, se vi huru verldens jemna gång, tid efter annan, blifvit rubbad af större händelser, som gjort sin ohejdeliga rund. Dessa märkvärdiga händelser, för hvar och en så väl bekanta, hafva alltid varit af mångskiftande art, stundom att gråta åt, stundom att skratta åt; men de böra dock alla lika respekteras; ty, som sagdt är, ehuru menskligt förstånd ej förmår fatta tilldragelsernas ingripande verkan, äro vi ju likväl enstämmiga i afseende på andemeningen. Ur denna synpunkt böra vi betrakta revolutionen — Napoleon — koleran — vattenkuren och au slutligen — polkan. Jag hoppas, att man nu icke är förbittrad sfver min långa oration. Det är ju för polkan jag talat; jag vill hafva henne upphöjd till sin rätta, sanna plats, till en verldshänlelse. Här. uppe i höga Norden låg gamla Svea föränkt i den djupaste sömn. Efter en mer än rettioårig fred sof hon så djupt och så godt. Endast den Skandinaviska idgen, som börjat sretsa kring den slumrande hjeltemodren och lå och då kom att slå sina vingar mot hennes panna och bröst, förmådde henne att tid efter innan ruska på sig, Ikring verlden gick den sägen, att Lejonets kraft var bruten och söderns solbrända barn påstodo smädande, z2tt sedan värdet nu spelat ut sin stora roll i Europa, anns det ingenting mera, som kunde återväcka len svenska enthusiasmen. Så var talet — 0,