Aftonbladet – 6 februari 1846, sida 1

af? Det var en vacker menniska. — Så gick den ena dagen efter dencandrai ett ständigt sus och -dus. -Vaktparadens marsclv var min reveil. Det vår sköna, oförgätliga dagar. Men sedan fick -jag-ett förordnande: här nere i landsorten, och jag måste lemna mitt Arkadien. Jag vantrifdes i början sfasligt här i staden; men slutligen kom jag dock underfund :medy, att att man ocksår här: kan häfva sina angenäma stunder. Jay jag-skall Hafvas äran säga, här finnas. ganska många aktningsvärda familjer, och en visserligen liten; men högst älskvärd societe; likväl :måstes jag lemna den upplysningen, att berrarne här, med några få undantag, allesammans äro, oss emellam: sagdt, lunsar utan bildning eller verld.; Jag för min: del här dock alltid varit svag: för könet, ochvderibland hafva vi här rätt många, värda uppmärksamhet. Ja, här finnas fruar, unga; känslofulla fruar; bär fionas också täcka, blyga oskulder: Dev är således hos damerna allena, som man bör söka sin trefnad. . Häradshöfdingen uttälade desså sista örd med en betydelsefull nine och ett skälmskt-leende; hvsrunder han slog ikring sig med-den ena handsken. Derefter ingick han merai detaljerna; och framdrog derunder mingen pikant anekdot; åtföljd af små blygsamma antydningar på nästan oräkneliga bonne-fortuner... Då häradshöfdingen sedan kom mera in uti stadens allmänna histogt upprepade han ständigt. och jerhnt namnet rippelsledt. nGubben Trippelstedt och gumman :Irippelstedö, och mamsell Trippelstedt, lågo ideligen på hans tunga, och. hvarje fråga blef en fråga om en Trippelstedt. Då löjtnanten otaliga -gåvger hört, detta namn : upprepas och -återigen. upprepas, frågade han slutligen: — Hvem är fahiljen Trippelstedt; om jag får taga mig friheten fråga? Häradshöfdigen gjorde nu en mine så förvånad, som om ett kyrkotorn ramlat ned.