Aftonbladet – 6 februari 1846, sida 1

daste hjerta. Tvenne personer här i staden hafva redan af olycklig kärlek till henne blifvit galne, och en tredje hängde sig en månskensnatt, i -ett päronträd utanför hennes fönster Att tala om alla dem, som endast för henne blifvit vurmiga, eller misantroper för lifstiden det skulle jag icke hinna med. Ah, henne: triumfer kan man endast förstå, då man kän ner hennes gudomliga egenskaper; det är i san ning en farlig ficka. i — Hat hon då, invände löjtnanten, sjelf in get hjerta? — Man vill veta, att hon numera icke har det, svarade häradshöfdingen med en betydelse full accent. Det är dock ännu en hemlighe! — men en af dagarna torde eklateringen för siggå, ty partiet kan anses så godtsom afgjordt och, :o:s emellan sagdt, man vill veta, att der alfundsvärde är — er ödmjuka tjenare, tit. Kru senqvist! : Löjtnänten afgaf en behörig lyckönskan til den afuridsvärde, som stod så högt på himla stesen, och denne utbredde sig i en poetisk skön och högt svälfvande känsloutgjutelse, son dock emellanåt sänkte sig till — den enorm: Trippelstedtska förmögenheten. : Härefter uppstod en paus. Det hade icke undgått löjtnantens uppmärksamhet, ått han: gäst, alltifrån sitt första inträde, tycktes bärs något på bjertat, som han ville ut med, någo egentligt ärende, och älven under hans prät om Brackköping, Trippelstedtarne m. m., var de icke svårt att se, att det dock icke var detta han önskade säga. Ljjtoapten. hade till och med en stund fruktat, attfäet gällde ett namn på en skuldsedet Efter en stunds bryderi tyck: tes nu bäradshöfdingen häfva resolverat sig oct kastade sig derpå hufvufistupa in uti ett spåt ter nytt ämne, i det han frågade: — Jag gissar löjtnanten ör polkör — hvac tyckes om den dansen?