Aftonbladet – 3 februari 1846, sida 3

Article Image
BLARDAPRE ÄMNEN. — FyrLreriet. Utdrag af ett bref från en major vid flottan i Carlskrona. Til! undergående af den Berzelio-Schreiberska kuren mot fylleri hafva vi fålt tillåtelse att efter hand till härvarande sjukbus afpollettera 3:ne man i sönder, hvilket är bra litet, emedan af 70 man, som nb. frivilligt anmält sig till undergående af kuren, hafva ännu ej mer än 24 genomgått den, utan att ännu något enda återfall skett. Den räcker olika, ifrån 3, 6 till 8 dagar, och, ehuru det väl kan hända, att i tidens längd återfall ske, så är kuren ändå så säker, att den räddar 1000-tals menniskor ifrån elände, och Guds välsignelse skall träffa uppfinnaren. Den anses nu mera så tillförlitlig och har bland manskapet fått tonen för sig så, att de fleste af våra korpraler genomgått den, äfvensom flere rekryter och unga artillerister, hvilka ännu hvarken varit fulla eller straffade för fylleri, hafva, endast på den grund, att de säga sig känna anlag derför, begärt att blifva antecknade till kurens undergående. — — Isammanhang med ofvanstående, ur Nykterhetsvännernas tidning lånade notis, sarat i anl. af de från flera orter meddelade glädjefulla underrättelserna om resultaten af ofvanberörda kurmethod, innehåller Södermanlands och Nerikes nyheter ett förslag, i hvilket hvarje rättsinnsd. troligen förenar sig — att nemligen de för fylleri stadgade böter förvandlades till genomgående af denna kur under läkares tillsyn, äfvensom att i hvarje stad tillfälle bereddes för andra obemedlade drinkare att på allmän bekostnad genomgå densamma. Mången skulle derigenom blifva räddad ifrån att i sin galenskap föra en af honom sjelf i nyktert tillstånd afskydd lefnad, som merendels medförer icke allenast hans egen, utan ock många andras. både timliga och eviga ofärd. — MORDFÖRSÖK MOT EN, SVENSK FAMILJ PÅ RHODOS, AF VANDRANDE HANDTVZRESGESÄLKER ERÅN TYSKLAND. I en serie af cSkizzen aus dem Morgenlanden, som fortgår i bihangen til Allgemeine Zeitung för i år, förekommer den sällsamma berättelse, åt hvilken vi gifvit förestående rubrik. Författaren anför den blott i förbigående, såsom ett exempel på de obehag och vådor, för hvilka de i österländerna boende europter börjat i sednare tider blifva utsatta, genom europeiska dagdrifrare, avländande till Turkiet för att tigga och efter omständigheterna äfven för att stjäla elier föfva. Vi bifoga tillika nägra bland författarens reflexioner, hvilka tjena till närmare upplysning öfver biomständigheterna. aDe kristnas belägenhet i österländerna har blifvit betänklig. Det skulle verkligen vara svårt att säga, om de hava mer att befara af den turkiska fanatismen eller den europeiska likgiltigheten. Blott det veta vi tillräckligt, att i alla invecklade frågor och stridigheter har engelska sändebudet i Konstantinopel uppträdt med kraft och värdighet, så ofta det gällt att beskydda kristna och landsmän. Det vore särdeles önskansvärdt, så väl i mensklighetens intresse, som tiil heder för det europeiska namnet — ty beklagligen bära missdådare äfven här den europeiska hatten — att andra makter följde den engelskas efterdöme, och uppställde en damm emot den europeiska syndafloden af lösdrifvare i österlandet. Denna önskan borde isynnerhet behjertas i södra Europa; ty dess nordliga folk kunna vara stolta öfver att högst sällan en ryss, dansk, svensk, norrman eller engelsman träffas ibland dessa äfventyrare. Med pass i renseln och knölpåk i hand började en svärm vandrande gesäller att för några år sedan sprida sig i det förut tillräckligt fattiga, rådlösa, af underordnade maktegande förtryckta och af alla slags olyckor hemsökta österlandet. Framför alla dörrar lägrade sig denna trasiga, utsvultna, men pockande hop, som på ett för mängden obegripligt språk begärde bröd; ända bort på Medelhafvets mest aflägsna öar slogo dessa flyttfåglar dristigt ned, skrytande med all slags konstfärdighet och handtverksskicklighet, men icke utöfvande någon; och turken, icke ännu tröttnad vidsin gamla gästfrihet, bröt. med dagdrifvarne sitt bröd. Dessa nya korsfarare (ty de föregifva vanligeu att de äro stadda på yalifart till den heliga grafven) träffade stundom någon, som förstod deras tyska språk, tog

3 februari 1846, sida 3

Thumbnail