Aftonbladet – 3 februari 1846, sida 1

med, och klockan fem om morgonen, då nästa) allt var färdigt, kastade han sig fullklädd Pp sängen, för att njuta en stunds hvila inna mäster Wackmans ankomst. N Men, ehuru Henriks mening var, att blot sofva en timme, på sin höjd; var han dock allt för uttröttad och.insomnade för tungt att kunn: vakna så snart. Klockan var derföre nära ått på morgonen, då ban väcktes genom ett kraf tigt tag af mäster Wackmans grofva: hand, son väldigt skakade honom. Henrik öppnade ögonen och fusade med det samma upp från. den usla bädden. — Är de ni; mästare? sade: han. -,Jaghörde er icke ty jag. lade mig först emot morgonen, och der. före somnade; jag .så tungt. Och nu började han visa och redogöra för det; färdiga arbetet, och mäster Wackman täck: tes förklara sitt välbehag öfver, att det avancerat så långt med detsamma: Men på en gång fick han syn på Gustafs kängor, som paraderade för sig sjelfva och derföre ådrogo sig Hans särskilda uppmärksamhet: pHvem rår om dessa ? frågade han hastigt. Vid mäster Wackmans fråga bleknade Henfik, ty han fruktade sid husbonde: De äro min lilla brors; sVarade han, stammande. Hans mening hade varit att, tidigt på morsonen, med kängorna springa öfver till brodren; men olyckligtvis försof han sig, och nu stod han oberedd på mästarens fråga. Deane hade imedlertid tagit Gustafs kängor och betraktat dem mycket noga. Och hvarfrån har lädret kommit du lagat dem med?