Aftonbladet – 2 februari 1846, sida 1

a MU han har ej så godt att få-sig någon ny skall d tro! Se så, lek bara anständigt och vackert, an I nars är det slut med leken., Och Erker och Gustaf lekte sedan i allskör Jendrägt qvällen om, tills . de skulle leka: psitt i kyrkan, då de båda, med händerna hopknäppt öfver trädpallen, som -stod--emellan dem, oc! Imed bufvudet nedböjdt intill densamma, ljuf -Joch godt insomnade. . Denna lilla, teckning ur de båda bröderna Tkringvandrande. lif är äfven en fullkomlig tafl af det hela. Det vill säga, Henrik var alltid den ; olycklige, den icke rätt tålda, under de Gustaf blef allas favorit och vän, och likväl va den äldre brodren ädelboren till själen, om mar så får uttrycka sig, och egde derjemte ett varmt och rikt hjerta; men medvetandet af: hans armod -och beroende, törsten i hans själ efter örnhet och deltagande utan att finna någotdera, allt detta hade förbittrat hans sinne, och denna bitterhet kunde ingen. förlåta chonom; emedan menniskor i allmänhet; innan de kunna förmå sig till något deltagande för den olycklige, fordra ett slags erkännande af denne; att hans lidande är väl förtjent, och att han icke vågar hoppas, ännu mindre önska, sig ett ljusare öde! Omkring tre år hade på detta sätt förflutit, och man fordrade nu, att de vandrande bröderne skulle börja att;sjelfva söka förtjena sitt bröd. Henrik blef äfven antagensåsom lär303se hos en skomakare i socknen, och Gustaf hos en bonde, för att i hans hus vara så nytlig hans ännu späda ålder medgaf; och äfven iu hade Försynen mera barmbhertigt sörjt för len, som fålt det ljusare, det mildare lynnet på in lott. Henriks husbonde, mäster Wackman, var en supig, tyrannisk gubbe, som tidt och ta unnade sin temligen bastanta lekamen; den, hans. tycke, ganska helsossmma motion, att nedelst lästen ; och andra hans yrke tillhörige rerktyg prygla in konsten på sina underord