Aftonbladet – 2 februari 1846, sida 1

— — — — MH ON från dem; men uppmärksam äfven på andr: föremål, såg han huru husets farmor tappad glasögonen, och skyndade genast från de drömd: kristallslotten för att upptaga dem. Gummar såg ett ögonblick i gossens milda, ljusblå ögon och sade derefter vänligt, under det hon ströl bans mjuka, lipgula hår: . Du är en mycket snäll pojke du, och riktigt olik bror din der, som jemt si ter och hänger läpp, och ser ut som han ätit upp nådåre för räfven; derföre kan också ingen med. honom rätt, men den som är vänlig och glad tycker alla om, och nu skall du för omaket få leka med lilla Erker, och få detta våckra äpple till på köpet, Hvem var nu glad, om icke Gustaf? Väl var lilla Erker en bortskämd krabater och föga treflig att leka med; men Gustaf var så undfallande; att de fullkomligt kommo öfverens, och lekte mycket roligt, tills det föll Erker in att närma sig spiselvrån, der Henrik satt, alltid. ika tyst, men dock med innerlig tillfredsstälelse seende sin brors glädje. Erker rusade nu hastigt på den oberedda Henrik, knuffade omkull-chonom i riset, nedtryckte hans hufvud i letsamma, så att den stackars gossen kände undrade nålar sticka sig i ansigtet och knappt kunde tillbakahålla ett utrop af smärta, Gustaf, som innerligt älskade sin bror, skynlade vid första åsynen af hans misshandling ör alt hbjelpa honom; men då han insåg att et var fruktlöst, satte han båda händerna för sonen och började bittert gråta. Men farmor; som under hela tiden uppmärkamt följt barnens lekar, reste sig nu och gjorde ag i saken. Hon ryckte Erker hastigt lös från lenrik, och sade allvarsamt och bestämdt till en förre: Låt vara honom, säger jag dig; ban har ju ke ogjort dig något förnär, och hans murkna sinnpels tål dessutorä icke ett sådant fläng;