Aftonbladet – 31 januari 1846, sida 2

Hvar ären J, unge vackre Seigneurer, ljuft indruckne Prinsar af blodet? hvar ären J, ni Frankrikes regent, hvars inkognito Abbe Duboisgenom eftertryckliga sparkningar bevarade, och ni isynnerhet vackra Drottning, allsmäktiga Majestät, ni heliga Marie-Antoinette, hvar ären J? J, mine Amerikanske bröder, som bokfören hvarje minuti edert lif, J skullen knappt kunnz tro till hvilken grad desse lättsinnige Parisare kunna strö bort lifvets skönaste stunder för passionens och nöjets vindar. De dansa knappi bättre än illa dresserade björnar; de äro, til och med i sina öppenbjertigaste roligheter, ledsamma ända till fruktan; de bråka i tysthet icke som menniskor, hvilka roa sig, utan som dazgsverkare, de der arbeta på beting; nå väl dansen är dessa menniskors väsendtliga sysselsättning. På hvarje gata ser ni med stora bokstälver afficherade dessa ord: Bal! — Bal parå. — Bal de nuit! De tänka blott på bal. Männen, qvinnorna, de unga karlarne, de unga flickorna och mer än en gubbe, mer än en åldrig qvinna veta icke af något annat sätt alt roa sig, än att dansa en kontradans eller, hvad som bättre är, att deltaga i en infernalisk galoppad En gång i farten skulle de ila fram till och med öfver deras gamle fars kropp utan at! hejda sig: man skulle kunna tro att en osynlig makt anfäktar och drifver på dem. Mer skulle också, med anledning häraf, kunna tillämpa det svar, en Turk gaf en vacker dam, som med honom sammanträffat i en balcirkel Denne Turk följde med tyst uppmärksamhe den franska dansens alla sinnesskakningar. Utar att dervid begripa något, betraktade han dess: oändliga rörelser, denna hvirfvel af lockiga huf vuden och blottade barmar; han frågade hel sakta sig sjelf hvarföre desse män och dess: qvinnor störtade sig så med berådt mod i al denna onyttiga yrsel; han blef stående der orörlig, stum, förvånad, förbryllad. Hvad tänker ni om denna fåte? frågade honom en vacker dam. — pVid Allah! svaräåde Turken, det är klart att dessa menniskor icke mäkta hålla sig slaf var, för att låta dem dansa i sitt ställel Detta sagdt, försjönk han åter i sin betraktelse och sitt lugn. Men hvad skulle väl den värde mannen nv för tiden säga, om han, under en hel natts tu mult, kunde se maskeradbalen utan ända oct utan afbrott hvirfla omkring, berusad af vin berusad af kärlek, berusad af qvickhet och duk: under för detta hufvudets, hjertats och själen tredubbla rus. Utan tvifvel skulle ssmme Mahomets son nt utbrista: Låten hemta, icke slafvar, utan miss dådare ur edra straffängelser, för att roa si med dylika nöjen!