hvar sökte inträde deruti; men dertill fordrade att vara sedlig och hyfsad: någon slusk kunde ja; icke föra dit, och det hade sitt, af min far ganske väl beräknade, inflytande på beskaffemheten af min: liaisoner. Huru långt min vördnadsvärde far gick i sin frikostighet, och huru noga han uppfattade sättet att behandla sin glada, till studier den tider föga böjda son, påminner jag mig ganska lifligt då han ofta sade mig: jag tycker du skulle skaff dig en bättre häst; byt bort den, du har; du skal få penningar att gifva emellan, och som du vet födes din häst på mitt stall; men jag vill icke de se utridna, brutna krakar: och så var det medc nästan allt, hvaruti han merendels förutgick mina önskningar, Jag fick lära allt hvad jag ville, och han gick så långt i sin godhet, att han tillät mig föra mina läromästare i sitt hus och till sitt bord. Och hvem skulle tro det nu, att den högtuppsatte mannen gjorde till och med kalas för min vän, konstridaren Lelson, och medgaf sin son, Herr Fändriken — naturligtvis med hans kamraters begifvande — att visa sin. skicklighet uti voltigering och equitation såsom amatör, enligt affisch. — Mängen, som följt mig hit, tycker måhända, att dessa endast för mig kära minnen kunna föga intressera någon annan, och borde således utgå i fall jag skulle låta trycka dessa uppsatser. Men j3g ber om förlåtelse! Jag skrifver alldeles icke för att dermed förtjena penningar; jag har någon annan afsigt med hvad jag skrifver: nemligen att gagna, om jag kan, mina samtida med min erfarenhet och mina minnen. Det kan ju hända, att någon far har en så yster fäle till son, som jag var, att insticka i armåen; ty sådana exemplar af lättsinnig ungdom skola väl aldrig saknas på rangrullans nedersta rader. Har hen icke, läsaren, eller den jag nu vill vända mig till som fader, afskrämts af det allvarsamma mottot på första sidan, eller af någon ofördelaktig recension i en tidning; så kan ju hända, att han drager några slutsatser af min fars sätt att behandla sin yra son, helst som det lyckats temligen väl att få honom fram i verlden, utan rekommendstioner, hvilka han i egenskap af prest icke vari tillfälle lemna honom, som sin tur avancerade under fredstider inom ett värfvadt regimente, utan rang i armåen. Jag hade då vunnit mitt ändamäl, och i det följande hoppas jag unna visa, att jag har ett bestämdt mål vid uppepandet af mina minnen: nemligen att genom uppriktiga granskningen af min långa lefnad, dels såsom en yr förflugen pojke, dels såsom en allvarsam reflekterande mån, kunna fästa något hvars uppmärksamhet, huru härvid har tillgätt, samt hvilka slutsatser man kan draga, så vida man vill, uf den tid jag lefvat uti och desshändelser.,