de -hans nyss yttrade förmodan. Eld hade utbru stit i hans hus; sedan man märkt detta, hade man för att intränga, varit nödsakad att sönderslå dör rar och fönster, och hade, sedan man blifvit mä stare öfver elden, funnit en mängd lik och derför: antagit, att hela familjen blifvit förbränd. Mer då man erfor, att husbonden sjelf ej likaledes va förolyckad, utan i Magdeburg, riktades straxt all männa rösten mot denne och framkallade misstan: ken på ett af honom föröfvadt brott. Och denn: misstanka ökas, ty värr, genom de talrika undersökningar, som tills dato försiggått. H...s ska dor, förnämligast säret på halsen, äro ej af der beskaffenhet, att man kan antaga, det de unde brottning blifvit honom af någon annan tillfogade utan lemna snarare rum åt den förmodan, det H sjelf sårat sig. Den omständigheten, att han för följt sin angripare längt bort och under tiden 1å tit de sina förbrännas, ökar misstanken så mycke mer, som hvarje spår efter förföljelsen saknas hvilket nödvändigt skulle hafva funnits i den mjukt sanden på den af H. angifna vägen. Dertill kommer, att alla husets ingångar voro tillstängda, ehuru H. skall hafva lemnat detsamma i stor brådska, och derpå den uppgiften, att han efter angriparens förföljelse ännu en gång återvändt hem, för att draga på sig strumpor. Hvad hade väl då varit naturligare, än att göra larm och söka polisens och läkarens hjelp der i närheten, i stället att för detta behof begifva sig till Magdeburg. Om nu redan alla dessa omständigheter måste stadga den förskräckligaste risstanka mot H., så påtränger förhållandet vid besigtningen af liken hvar och en den moraliska öfvertygelsen, att H. har mördat de sina. Det var en förfärlig anblick! 6 lik, modren med 35 barn ifrån 48 till 2 års ålder, genom elden så fruktansvärdt tilltygade och vanställda, att man knappt kunde igenkänna dem såsom menskliga kroppar, till en del stekta, till