rn AA AAA ARR ir ostridigt uttrycksfullt). Då det hos adelshögärden är en älsklings-gest att sätta armen i silan, brukar borgarhögfärden, till tecken af sjelfoelåtenhet, klappa sig på magen. Den anger lermed tillräckligt sin mera materiella syftning. Då adelshögfärden gerna poserar, så vräker sig vanligen borgarhögfärden och bemödar sig förtvifladt för att synas ogenerad. Borgarhögfärden älskar stora, bastanta guldkedjor och en massa berlocker, hvilka, någorlunda kraftigt slagna i bufvudet på en karl, kunna kosta honom lifvet. Adelshögfärden ger soirer, der det föga materiella i anrättningen antyder en likhet med englarne, som blott adelsmän kunna tilltro sig; borgarhögfärden ger supcer,. der borden digna och gästerne svettas under sina åligganden. Skulle den popularitetssamkande, samle excellensen ha ätit för mycket vid en dylik supå, och hviskar ban, hastigt uppstisande, några mystiska ord med värden, då gnistra värdinnans ögon af tillfredsställelse och hon snuggar bänderna af glädje — naturligtvis under bordet, ty värdinnan har icke vackra händer. Borgarhögfärden ser vanligen rakt fram; den ser på sina fasta, väl konditionerade, brandförsäkrade stenhusegendomar, på sina ståtliga skepp, förtöjda i hamnen, på sit! i jernvågen så melodiskt klingande jern; adelshögfärden bär näsan mera i vädret; den söker att i skyn finna något spår till de stamslott den saknar i verkligheten; den.-villi stjernorna få sigte på någon af sina förutgångna anor. Men, oaktadt dessa olika synvinklar, komma de begge, adelsoch borgarhögfärden,: att emellanåt se hvaranIra i synen. Det: är, .då de-bli mågar eller