Aftonbladet – 30 januari 1846, sida 1

nanna nn NR ne allmosa, som, i parenthes. sagdt; icke vär värd en styfver, och låter dig-sedermiera, till tacksägelse, offentligt välsigna gifvaren. Af det föregående skulle. man nästan kunna draga den slåtsats, att högfärden vore inskränkt till rikets första stånd. Men sådant är dock ingalunda förhålländet. Vi hafva ordet: ädelshögfärd, men också ordet bondhögfärd. Och om äfven sämmansättningarne: prest och borgarhögfärd mera sällan förekomma, så fattas dock dessa sammansatta egenskaper visserligen icke i allmänna lifvet. Högfärd ligger och kolar, der man minst kan föreställa sig något dylikt. Betrakta nöga Diogenes! Det skymtar bögfärd ur hans trasor. Han bär dem lika sjelfkärt; som den unga underlöjtnanten sin nyss förvärfvade uniform. Högfärd hör till alla land, synnerligast till republikerna. Då jerhnlikheten förbrödrar gatstrykaren och statsdignitären, då man är Citoyen, medsin: egen dräng, söker en hvar, att, så mycket som möjligt, sätta sig i säkerhet, att genom fast hållning och imponerande väsen bilda ett afstånd, hvilket för den statsborgerliga ordningen är obekant. Såsom bevis på vår sats, att högfärden är kosmopolit, anhålla vi att få anföra tvenne tilldrageBer, den ena från Spanien, den andra från Sverge, hvilka likväl, oaktadt afståndet; ostridigt äro beslägtade. Don Juan VAustria, naturlig som af kejsar Carl V, hade; okunnig om sin höga börd, Blifvit uppfostrad hos en gamrhal spaxisk adelsman, hvilken hån ansåg som sin fader. Don Juan vexte upp till yngling. Redan färdig att afgåtill en af Carl V:s härar, invigdes han af spanioren i hemligheten af sin börd. Don Juan räckte handen att kyssa åt den man han ända dittills vördat som fader. Premierlöjttanten Lilja vid Kongl. Maj:ts flotta hade, sjelf som till båtsmannen Rönnknopp, från simpel båtsman svingat sig upp till