Aftonbladet – 30 januari 1846, sida 1

esset rr nm nn alt desto lifligare betyga: din tacksamhet mo dessa spridda delar af det stora hela. Gör dv riktigt din flit, får du kanske dymedelst de öf. riga fingrarne på köpet: Den sällskapliga hög: färden inblandar gerna fransyska ord i sitt tal. Det vill tyckas, som talade den svenska endast af gunst och nåd. Under en mängd förhållanden faller sig imedlertid denna vana nog olyckligt. Så hände det en ung, högbördad lagman, då han, naturligtvis med säker man vid sidan, höll sitt första lagmansting, att han; efter afdömandet af ett mål, tilltalade den förlorande parten, en bonde, i följande ordalag: Ärdu mecontent med vår decision, så dependerar det af ditt eget jugement, om du prefererar att hålla dig passiv, eller önskar legaliter appellera till högre instansp. En annan gång, vid en kullkörning, ville en gammal, på sin tid; populär general och friherre uttrycka, att han kände sig alldeles sönderbråkad i kroppen, och försäkrade, för sådant ändamål, att hela hans corps var detacherad. Ett ord, som dessa förnäma gallicismer nästan gjort hemmastadt på det svenska språkbrukets område, är imedlertid ordet: mon cher. Det är ett älsklingsuttryck hos den sällskapliga, den Popularitetssamkande högfärden. Sedan du af densamma upprepade gånger. fått heta: mon cher, kan det till och med hända, att man slutligen tar dig i famn. Så ungefär omfamnar en general på slagfältet en tapper soldat. Det är en. öfverlägsen, stolt omfamning, utan värma eller hänförelse; på less köld anar man, ätt den sker i nåder. Imedlertid har den för afsigt att göra dig allde-. les förryckt af glädje och beundran. Man vill, att du, utkommen på gatan, skäll Fopa högt till de förbigående: Han är en engely den. 1 Så högt uppsatt han är, älskar han ändå sina medmenniskor. Han tog: mig i famn; hörenr), ban tog mig i famn, som hade jag varit häns egen son. Man har helt simpelt gifvit dig en