RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Den så mycket omtalta rättegången imellar ryttmästaren von Schewen och hans son, kammarskrifvaren v. Schewen, deruti kämnersrätten afgif. vit förlikningsutslag, men hvaröfver ryttmästaren Vv. S. anfört besvär i hofrätten, der saken ännu hvilar oafgjord, uppfriskades i går med en ytterligare stämningsansökning till kämnersrätten, rörande särskild tvist om en skuldsedel å 2000 rdr bko, som funnits bland de dokumenter, kammarskrifvaren Yv. S. enligt förlikningen behållit i sin ego. Som nämnde skuldsedel, hvilken utgifvaren vägrat inlösa, är ställd till viss man eller ordres, men icke försedd med ryttmästarens transport, ehuru sådan befinnes gjord af sonen, på grund af den uppgjorde förlikningen, torde vara ovisst, huruvida, innan sig visat om förlikningen står fast, reversen i så beskaffadt skick må kunna anses inlösningsbar. (Dagbl.) — Advokatfiskalen Fredbolm har till handelskollegium instämt en viktualiehandlare Norling, för det denne i sin bod vid Röda bodärne under de sednare månaderna skall hafva idkat försäljning af färskt kött. Herr N. lärer, efter hvad uppgifvet blifvit, haft en strykande afsättning å denna vara och dessutom fått emottaga den fattigare klassens välsignelser, emedan han sålt godt kött till 2 å 3 skillingar billigare pris för , än hvad det kostat i slagtarhusen. Svaranden påstår att det kött, han försält, varit saltadt, och vittnen äro nu åberopade för att upplysa huru härmed förhåller sig. — En ung herr Moreno, som bevistade sistl. års promotionshögtidligheter i Upsala, hade dervid den oförsigtigheten att lemna sitt guldur i ett öppet önster, och en tjuf fann sålunda tillfälle att tillgna sig uret. Herr M. hade längesedan uppgifvit lit hopp om urets återfående, då genom en beynnerlig tillfällighet en person för någon tid tillvaka hos den urmakare, af hvilken M. köpt uret, ill salu utbjöd boetten, hvilken urmakaren snart genkände och anhöll. Sedermera kom en dag i örra veckan en annan person till samma urmaare, för att få ett nytt glas isatt sitt silfverur, ch då urmakaren öppnar det, igenkänner han ! erket till det ofvanberörda uret. Han anmäler ! aken för polisen. Boetten hade gått igenom alltför många händer, ör alt det skulle löna mödan att derom anställa n undersökning; deremot höll polisen sig till den erson, af hvilken urmakaren anhållit verket. Denne, D f. d. bokhållare F., bosatt här i staden och gift ed en näringsidkerska, blef uppkallad till polisammaren för att redogöra för sin åtkomst af ämnde urverk. Mannen inställde sig, besvarade redigt de till onom framställda frågor och lemnade all den uppsning, som af honom kunde begäras. Han betlade, att en fattig gumma någon dag i sist. ovember månad inkommit i hans bostad, klagat ver nöd, och frågat om han ville köpa det ifråwyårande urverket; han hade köpt det, och såsom talning lemnat 42 skilling och några kakor bröd Visserligen ett alltför ringa pris, men han förod icke då urverkets värde. Derefter hade han ke vidare tänkt på saken och förgätit hela hanIn, tilldess hans mor och systrar julafton öfrraskade honom med en julklapp, bestående af imnde urverk, infattadt i en boett af silfver. Nå-!n n hemlighet hade för öfrigt aldrig blifvit gjord or