ma af samma belopp, med hvilken de ville sätta i rörelse sin fredliga styrka, den allmänna opinionen och det sunda förnuftet, för att inkräkta skyddstullarnes fästen och nedbryta hindren för industriens och skicklighetens fria utveckling. År 41745 var Manchester en obetydlig stad, hvars invånare hufvudsakligen lefde af sina välstolar för hand och årligen importerade ungefär 2,000,000 rå bomull, deremot exporterande bomullsvaror till värde af omkring 30,000 sterling. Nu införes till samma stad 300,000,000 bomull och utföres derifrån bomullsvaror till ett värde af omkring 20,000,060 . Ar 4743 öfverrumplades staden af rebellerna och intogs, enligt en samtidig skribents ord, omkring kl. 2 på eftermiddagen, af en sergeant, en trumslagare och en qvinna, hvilka redo upp till värdshuset Tjurbufvudet, på hästar med hampgrimmor (en passande sinnebild af hvad ryttarne förtjenade), och åto middag der. Efter middagen trummade de efter rekryter, och fingo inom en timma omkring trettio. — Det är lätt att föreställa sig, hvilken förvåning en dylik händelse år 4843 sku!le hafva väckt på Manchesters börs. Ar 1745 voro statsverkets inkomster mellan sex och åtta millioner f; nu uppgå de till omkring femtio millioner. År 1743 måste ostindiska kompaniet kämpa för sitt bestånd. Nu är nästan hela Ostindien en af Storbritanniens kolonier. Ar 4745 exporterade Eogland öfver 500,000 tunnor hvete, med ett premium af 4 rdr 36 sk. bko tunnan, så länge priset inom landet icke öfversteg 29 rdr banko tunnan. År 4843 har man stridt om, huruvida Engelsmännen skola nöja sig med kuapp ranson, derföre att deras land icke producerar nog spanmil, eller få införa hvad de behöfva från främmande land. År 4743 började just odlingen af potates blifva allmän i England, och fördomarne mot dess biuk hade nästan upphört. På sina ställen utdelades likväl ännu premier, för att förmå de fattiga till att odla och äta denna jordfrukt. År 4845 var potatesskördens misslyckande ett af de vigtigaste häftygen till befrämjande af den stora öfvergången från skyddstullssystemet till fri handel, hvilken största delen af Eoglands befolkning motser med så mycken längtan. År 4745 hade man ännu ingen aning om Arkwrighvs, Watts, Hargraves och Cromptons uppfianingar. Vägarne voro eländiga. En furste måste nöja ig med att kuana resa 6 svenska mil på fjoron timmar, och lopp dervid mycken fara att öra omkull alltsom oftast: äfventyr, hvilka enlast kunde förebyggas gerom uppbådade bönder, som understödde hästarne på farliga ställen. — Nu reser man lika många mil på en limma. Mea att få armar eller ben brutna, eller att astra med sitt åkdon i lera och dy, var icke Nn resandes värsta äfventyr då för tiden. Röfvare ill häst huserade öfverallt i landet, och tjogals afrättningar gåfvo nyfiket folk sysselsättning vid Londons afrättsplats, Tyburn. — Denna andsplåga är utrotad 4845, och man slipper fvenledes nu för tiden se spetsade bufvuden å Towern och hästgardesvakt i Hyde-park. Dessa äro några få af de förändringar, Engand undergått på hundra år. Så skall verlden upphörligt gå framåt, i trots af alla de gamle, vilka, för att evigt behålla sin makt och sitt nseende, skulle vilja qvarhålla den på samma l: unkt, hvarpå den stått i deras ungdom. SA — VO — 200200 l