gp VA TES IVAD HRUIIV Udd SUMLIE på Ted VvVarvygt Ulrigöra elt undantag ifrån denna princip? Jag ritror mig nu hafva upplyst Dig om rätta beI skaffenheten. Skulle Du likväl vara mycket inejtresserad, att i alla fall få saken sedd uti den 2. I dager, som en gång blifvit gifven deråt, så vill nljag söga Dig ett medel detill. Anmoda Din vän br Theodor Sandström, att friskt upprepa 2, samma påstående ändå uti Dagen, eller bed I förläggaren, att han låter sin vän f. d. redak3. I tören af Den Konstilutionelle gå på dermed i I Söndagsbladet, likasom med historien om entrer I prenaden och polisen, så skall väl alltid något s hänga qvar till slutet. Imedlertid får jag besj rätta Dig, att svafvelsyretillverkningen just i dessa aj dagar är börjad, och på köpet bedrifves vid den r namnkunniga ;Tegelviken, af hvilken sistnämnde omständighet Du i sinom tid torde kunna draga -Inågon ny och serskild betydelse. En sak, som jag med synnerligt nöje anmärkt, tlär att Du, gamle bekarte, haft den godheten latt söka fästa allmänhetens uppmärksamhet, geInom Dagen, på en viss middag, som för någon tItid sedan ägt rum midt emot Posthuset vid Lilla Nygatan, och dervid, bland andra, den ber kante grefve Suzor skall varit närvarande. Jag a lundrar ingalunda att Du, som sjelf är känd för PI Din ovanliga skicklighet att tillaga läckra an!lrättningar, ända derhän, att Du påstås stunIdom blanda en smula gift i Dina såser, för latt göra dem destomera smakliga, äfven intresserar Dig för alt det ätes hos andra, äfvensom att Minerva visat sitt deltagande vid detta tillfälle, då hon på visst sätt kan betraktas så1 Isom en åldtmor för våra Cordons-bleus. Men leftersom det är fråga om middagar, så vill jag gifva Dig en vink om att Du skulle kunna fäågna I publiken långt mera genom berättelsen om en .lannan middag, för tre eller fyra år sedan, hvilJken på visst sätt blifvit, eller åtminstone förItjenar att blifva historisk, nemligen den middagen, som Du sjelf, jemte Minervas utgifvare och hr Theodor Sandström samt några andra glada ungdomar, en gång arrangerade för allas vår Farbror, herrarnes nuvarande medarbetare i Dagen, samt om den stora lagerkransen som tillhörde denna högtid, och hvad dervid i öfrigt passerade. Som jag likväl föresatt mig, att icke gå närmare in på det enskildta området, än hvartill Du sjelf omedelbarligen uppkallat mig, kan jag icke vidare påpeka några af de bekanta omständigheterna af denna humoristiska tillställning, som då icke var i mitt tycke och i hvilken jag derföre icke deltog; jag har blott velat gifva Dig en vink om det pikanta, som skulle ligga i en sådan redogörelse, uti tidningen Dagen, under nuvarande ställningar cch I förhållanden. Apropos om grefve Suzor, så ser jag af Dagen, att Du bedt oss komma öfverens om att han är en gök. Detta kan väl vara möjligt, ,ehuru uttrycket icke är mycket artigt, ty det påstås ju, att vi menniskobarn, något hvar, hafva I vålnad af något bland de underordnade slägtena ;! pl Plato definierar ju menniskan såsom pett tvåbent djur utan fjädrar. Under hvilket species Du sjelf i detta hänseende rättast borde hänföras, vet jag ej så noga, men att Du alltid skall komma att anses för ,en vacker fågel, och tillräckligt fullfjädrad, derom är jag för vissad. En sak; som jag finner hafva gjort Dig, gamle bekante, föga mindre ondt, än den beviljade tullfria införseln af rått svafvel, är att det gafs en maskrad på operan i lördags på konung Gustaf III:s hundraåriga födelsedag. I går, säger Du i Ditt söndagsbref i Dagen, ,inga kanondunder, intet Te Deum, inga hurrarop, inga susande perlor af champagne, ingen proeller epilog på stora theatern), utan i stället — maskrad — och )en maskrad till och med pi samma rum, der hans blod på en maskrad flöt för ett lönnmord, och i den praktvåning phån anordnat åt sig sjelf, der han gaf sinalg operasupeer, medelpunkten för den finaste um-s sängeston. — Är det icke förskräckligt! Jag ! ser och delar Din smärta, gamle bekante. Ett blott vill jag underställa Dig. Hvarföre l påminde Du icke några dagar förut om alla dessa berrligheter, då Din önskan säkert bade efterkommits, åtminstone hvad hurraropen beträffar. Möjligen kan nu orsaken till underlå-g tenheten vara, att kongl. teaterdirektionen, lika-d som Du sjelf, icke kommit ibåg hela födelsedagen S förrän efteråt. Imedlertid hatva vi ändå en tröst deri, att konung Gustaf den tredje sjelf var en; stor vän af maskrader och den som infördelg dem här i landet, och att det ingalunda felades sk champagne i samma rum som operasupgerna fa Såfvos. sk Skilnaden är visst stor: att allmänheten nu . nade tillträde alt supera för sina pengar isamP) na rum, som förut voro förbehållna åt det s allra finaste urval af qvickhufvuden, konstnärer, Lv lansöser och mätresser; och att detta kan grämal mi å aristokratiskt folk som oss båda, nekar jag fö. cke; men hvad är att göra? samhällena blifva se iu en gång alltmer demokratiska; umgängslif-bl et följer med, bon grå mal gre, och vi få finnade ss vid denna förändring, till dess mannen med ian kommer. Härnäst, och detta är den sista af mina förvarspunkter, har jag att erkänna en ganska karp tillsättavisning, som Du i dag meddelat nig genom Dagen, i följd af några yttranden m den förutaämnde gemensamme farbrodren. ! Er AA AR je ÖA KA RA RA mn FR NR -—