Aftonbladet – 29 januari 1846, sida 1

JUDINNA N. BERÄTTELSE AF WACHSMANN. Det var emot aftonen vid solnedgången, och de små fönstren i huset, der Ismael och Rebecka bodde, belystes af solens sista strålar, då Vietor med raska steg nalkades, Ägarinnan till det Ll!a huset, en gammal judinna, satt utanför dörren. Victor blef förundrad, att icke se sina kära bekanta, hvarken här eller i fönstren: En aning, som han ej kunde besegra, insmög sig i hans själ. yHvar är Rebecka? hvar är Ismael? frågade han med stammande röst. Der segla de!, sade den gamla, och visade med utsträckta armar:på ett skepp, hvilket nu med frisk ostlig vind utlupit ur hamnen och med fuila segel styrde åt vester. Victor blef dödsblek och sjönk, sig sjelf ej mäktig, ned på stenbänken vid husets dörr. — — Det går er mycket näta såde den gamla, deltagande, att edra bekanta rest bört, utan afsked. Afven för dem var det svårt, var derom öfvertygad. Den gamle Ismael gret som ett barn, och Rebecka vred sina händer blodiga, men de sade: det måste så vara; deville bespara er afskedets smärta. O, det kunde de göra?, ropade Vietor förtviflad, i det han utsträckte begge armarne mot hafvet, hvarpå skeppet allt mer och mer afTägsnade sig och ändtligen försvann i aftonskymningen. pHvarthän frågade han ändtligen VN ) Se Aftonbl. J4 13, 14, 15, 17, 18,749, 20 och 22,