Aftonbladet – 29 januari 1846, sida 1

din och min Gud, skydde och bevare dig! dr ende, evigt älskade. — Min far beder oupphörligt till Jehova för dig. — Farväll — O, farväl, för evigt! REBECKA ) Victor förmådde knappt läsa brefvet till slut. En ström af tårar störtade från hans ögon; han var tillintetgjord. Han. kände djupt hvad han förlorat i denna sköna, stora och ädelmodiga själ. Hade det gifvits ögonblick, då. en obehaglig känsla uppstått vid tanken på de blickar, som från anförvandter och vänner i Frankrike skulle mött honom, då de sågo dottren till en arm, kringirrande afrikansk jude vid hans sida, så skulle han nu med en stolthet, som härstammade hon från en konungaslägt, framställt. henne både för vänner och fiender. Kraftlös och i hela sitt inre förstörd, vacklade han hem. Hela natten blickade han ut åt hafvet, der stormmoln sammandrogo sig och emot margonen ett oväder lösbröt, som till berg upptornade hafvets vågor. Det var emot middagen följande dågen; Hafvet var ännu oroligt och betäckt af mjölkhvitt skum, så vidt ögat nådde, då.en-ordonnans kallade Victor genast till sin öfverste. Man anmäler just nu, sade den-sedaoare, då Vietor: inträdde, natt i dag ett skepp bakom Sidi Ferrudsch: blifvit. kastadt på stranden. En kommendering af tjugo man infanteri och tjugo chasseurer afgå dit, för att skydda besättningen från plundring, och ni skall anföra den. Det finnes väl inga fiendtliga beduiner i grannskapet, men då det kommer, an påsatt. roffa, äro våra förbundne lika så Iitet som hadschuterne att tro. Skynda, att så fort som möjligt komma till stäl