Aftonbladet – 28 januari 1846, sida 1

Turkarne hafva icke såsom eröfrare kommit till Algier, utan ditkallades af innevånarne till biträde emot spanjorerna, som underlagt sig flera sjöstäder och förforo der, liksom i Amerika, med oerhörd hårdhet. Turkiska milisen bildade slutligen statens hufvudmakt. Den rekryterades från Konstantinopel, Smyrna och ndra turkiska städer, enligt ett emellan dejen och sultanen ingånget fördrag. De turkiska soldaterna åtnjöto i Algier stora privilegier, men förlorade dem till större delen om de gifte sig. Det oaktadt togo de till hustrur många mauriska flickor, eller af korsarerne fångna och sålda kristna slafvinnor. De äldre jaänitscharerne, som med: hela solden drogo sig ur tjensten, gifte sig ifven. Häraf uppkom det stora antal af turkiska familjer i de flesta städer. De gifta turkarne intogo ock en upphöjdare plats i samhället — de bibehöllo den medfödda stoltheten och höllo maurerna, äfven dem med hvilka de voro beslägtade, på ett visst afstånd. Turkarnes barn med kristna qvinnör betraktades alltid :såsom turkar och hade samma anspråk som deras fäders De kunde inträda i milisen och uppnå alla statens värdigheter. Deremot återgingo barnen af turkarnes förbindelser med mauriska flickor till sina föräldrars klass och fingo icke ingå i tjenst vid milisen. Desse kallades och kallas ännu kuluglis. Kuluglis äro i allmänhet en skön menniskorace. Hvit hufvudfårg, stark muskelbildning, lätt, lifligt temperament, en lugn, mild blick — är bilden af en kuluglis. Deras drägt är densänima som maurernes och turkarnes, men de kokettera mera med sin klädsel, hvilket erinrar om deras asiatiska härkomst. Utmärkande är det hos dem, att de väl bekänna sig till mahomedanska religionen, hvaruti de äro födda, men göra det med den största likgiltighet och med ett lättsinne, som karakteriserar hela deras uppförande,