Aftonbladet – 27 januari 1846, sida 1

FP RAT AA PR AR VMER RAS, me eft-rsträfvar förlyckligandet af det -stambefryndade folket i allmänhet, och att en god del af bela missbelåtenheten tvärtom har sin grund deri, ast bonden äger rättigheter under Preussens spira, som skyddar honom emot den polske herremannens misshandlingar, och att han mgenstädes i Preussen är lifegen. Iaogen behandlar bonden hårdare och föraktfullare än den poiske adelsmannen, fastän ban svärmar för ett fritt och sjelfständigt Polen; fritt och sje!fständigt nemligen för adeln ensam. Förfore Preussen på samma sätt som Österrike, hvarest den polske magnaten lefver i fullt åtnjutande af sina feodala herreförmåner, och den lifegne bonden är ett vid adelsgodsets torfva fjettradi inventarium — då skulle äfven vår polska adel finna sig belåten. Bonden i Posen och Vestpreussen vet för öfrigt ganska väl sjelf, att hin mår bittre under den tyska styrelsen, och han hatar herrarne och deras öfvermod; men ändå låter ban villigt bruka sig till deras verktyg, ty han är ännu alltjemnt sina katolska presters slaf, och dessa, som öfver honom förmå allt, äro med adeln förbundna mot de tyska kätarne och deras kätterska regering. Vore Preussens polska allmoge protestant, så ginge det ganska klent med adelns, prest rnas och damernas sammansvärjningar; det är blott gevom religionsfanatismen de kunna medöra någon fara. I provinsen Posen lefva likväl öfver 6080,000 Tyskar — nära hälften a! bela folkmängden; men Thorn, Culm, Graudenz och hela det B:ombergska styrelsedistriktet bebos nästan uteslutande af Polackar. Det kan väl derföre vara möjligt, att man här räknat på bättre framgång, än i posenska provinsens tyska städer, och att man till och med funnit anhängare inom -regementerna, hvarest många Polackar tjena. Man säger till och med att våra officerare äro invecklade i sammansvärjningen. Imedlertid var planeo;i fall den fanns; ännu långt ifrån utförandet; och bade den kommit derhän, så skulle den visat sig söm ett ibland de dåraktigaste och lättsinnigaste bland de många företag, som detta lättsivniga fo!k med tanklös hä!tighet begynt. Ty ingenstädes skull? någon utsigt till biträde från tysk sida erbjudit sig; hundratusen -bajonetter skulle inom fjorton d-gar hafva kringstängt de intagna fästningarne; och ingenting annat än en onyttig. blodsutgjutelse jemte triumferna af bödelns bila skulle utgjortslutet på det bedröfliga sorgspelet. Så vidt man känner, har dock lugnet ingenstädesvarit stördt ännu; ej heller hafva VÅRDA un AA GAGTSSNURS ARN mafa meet an uta sinnolikt förmår utreda, så är det vissa, alt den polska saken ingenting vunnit på det anslag, som möjligivis ägt rum. Hädanefter kommer preussiska styrelsen sannolikt att visa mindre eftergifvenhet mot sina Polackar än förut; den skali tilläfventyrs införa mer eller mindre af de strängare bevakningsanstalter, som Ryssland för flera år sedan tillstyrkt, ja fordrat, och tyska folket skall dervid vända sig med liknöjdhet fiån Polackarne och dessas gemensamma intressen. Den polska lättfärdigheten öfverensstämmer i sig sjelf föra med vårt allvar; och våra åsigter af folkfribeten äro fullkomligt motsatta den polska adelns. I Polen är egentligen ej fråga öm något folk; häri ligger hufvudfelet. Den polske adelsmannen vill blott vinna ett fådernesland åt sig sjelf; när han talar om folkfrihet, tänker han blott på sin klass; lalla andra äro honom likgiltiga. Att hysa de!tagande för denna aristokratiska kastanda med sin: prestfanatism, som dessutom vänder sig fiendtligt emot oss, är Oss omöjligt. Vid vår legen strid är den polska befolkningen ej til för loss; vi måste förfäkta våra rättigheter sjelfva oeh allena. Vi Tyskar befinna oss för öfrigt sjelfva i den lifligaste oro nu; den har i Kör nigsberg, vid Rhen, i Schlesien, öfversått till en häftighet, som icke lemmar oss utan bekymImer för något obetänkt utbrott, framkalladt genom en tillfällighet. Ensamt i Berlin berrskar, om än ej -belåtenhet, åtminstone lugn jemte den liknöjdhet, som är så vanlig i stora städer, hvarest offentliga nöjen och affärsbestyr taga invånarhes tid och krafter ömsevis och nästan uteslutande i anspråk. IHofvets och byråkratiens inflytande visar sig dessutom ingenrstädes så starkt i vårt land; som här. Den myckna intelligens, som i vår hufvudstad är sammanhopad, söker väl att hämna sig på pedanteriet joch inskränktheten, genom bitande anmärkningar och infall; men dessa halka kraftlösa förbi våra kälkborgare, som endast jaga efter nöjet vid hvarje ledig stund, sky allt som kan störa deras maklighet och hysa en från barndomen inplantad förskräckelse för polisen loch hvad den kan ha att säga. En sannskylä dig Berlinare har för närvarande knappast någon annan önskan, än att kunna besöka sällskaper, koncerter och spektakler, och yttrar knappast sin ledsnad öfver något annat än att Idet skall vara så ondt om biljetter när Jenny I Lind låter höra sig. ,) Tryckfel. I denna artikel, föreg. XM, sp. , r. 5 står emedan läs: medan. Sammandrag af Bergs-kollegii till Kongl. Maj:t afgifna berättelse om förhållandet med rikets bergshandtering under år 1844. 21 Hvad Silfveroch Kopparverken vidkommer. l-I hafva 4582 lödiga 22 lod 4 gr. silfver, samt