Aftonbladet – 27 januari 1846, sida 1

Ndure ——— sn Red. har från Slöjdföreningens Direktioi emottagit nedanstående, med anmodan om dess meddelande och ber, att för sakens eget intresse derpå få fästa läsarens uppmärksamhet: ; Till allmänheten! Atskilliga slöjdidkare och: andra för svensk varuförädling nitälskande medborgare hafva förenat sig till en i hufvudstaden stiftad Svensk Slöjdförening, Till deltagsnde deri uppmanas alla goda medborgare och medborgarinnor, som lifvas af lika tänkesätt med stiftarne. Föreningens stadgar, hvilka härjemte bifogas, utvisa ej mindre hennes ändamål, än de medel Bon tror sig böra till dess: uppnående använda. Men för att undanrödja tvekan om deras lämplighet, och möjlig farhåga att Föreningen ämnar sträcka sin verksamhet utöfver gränsen för enskildta bemödanden, har: hon ansett sig böra beledsaga sin uppmaning med en redogörelse för de grunder, på hvilka stadgarne äro byggda, och med detsamma närmare utreda hvad hon anser sig kunna eller icke kunna under sin verkningskrets innefatta. pk Ibland de näringsgrenar, som väsendtligen bidraga tillv ett folks sjelfständighet och välstånd, till dess förkofran i odling, förmögenhet och trefnad; intaga slöjderna ett vigtigt rum. Genom dem blifva de talrika råämnen, som jorden, bergen och vattnen lemna, användbara för de ännu mångfaldigare menskliga behofven och lefnadens beqvämligheter. Genom slöjderna få de medborgare, som ej erhållit någon andel i fäderneslandets fastigheter, särskilda, oberoende verkningskretsår. Jemt hållit och vidgat städerna, samt same MRdGn kat till den större sammanlefnad, rörelse och bildning, som genom dem åstadkommas. Om ett land än i sitt sköte äger de väsendligaste råämnen, förblifver det likväl beroende af utländningen, så länge det saknar slöjder till deras förädling. Och som en förädlad vara lättare föres verlden omkring, och nästan allestädes är säljbar; så har det folk, hvVars slöjdskickligbet är störst, gätt längst i rikedom och vidsträcktast i välde, ehuru det inom sig saknar erforderlig tillgång å vissa hufvudsakliga råämnen, till och med brödfödan. Slöjdernas förkofran till samhällets allmänna och slöjdidkarnes enskilda bätnad är således ett föremål, som högeligen päkallar fosterländska bemödanden. I Undersöker man slöjdernas tillstånd i Sverige, så pefinnes varuförädlingen på en lägre ståndpunkt, än förbrukarnes bebof och anspråk fordra, samt tillverkarnes naturliga fallenhet för slöjd borde föranleda. Orsakerna torde kunna hänföras till 3:ne väsendtliga brister, nemligen: 4:0 ä den kunskap och slöjdskicklighet, 2:0 å den afsättning, och 3:0 å de förlag, som erfordras. Följderna äro: att få andra svenska varor, än råämnen, sä!jas till utländningen; och att en mängd tillverkningar, som kunde i riket åstadkommas, blifva utifrån införda. Kunna orsakerna undanrödjas, så förfalla verkningarne med detsamma. Bristen på förlag, eller, såsom man vanligen uttrycker sig, på kapital, härrör väl förnämfligast från landets fattigdom, och kan ej snart, eller genom enskildta bemötlanden allena afbjelpas. Följden är en hög-ränta, som betungar den inhemske näringsidkaren i jemförelse med den utländske, hvilken arbetar med lindrigare ränta på sitt förlag, och äfven med kortare betalningsanstånd. på sina utborgade yaror. Den höga räntan i Sverige skulle likväl draga kspitalen hit, från andra länder, om kapitalisterna ansågo sig hafva full säkerhet att, efter öfverenskommelse, återfå hufvudstol och ränta. Dertill fordras orubbfighet hos staten att vidmakthålla myntvärdet, eller den s.k. realisationen; noggrannhet hos låntagaren att punktligt betala, och sträng. het i utsökningslagarne, samt skyndsamhet i deras tillämpning mot den försumlige. Till allt detta kan Slöjd-Föreningen icke medverka annorlunda än genom uppmärksamhetens fästande på vigten a! förenämnde förhållanden, och pä vissheten att, äf ven i ofördelaktiga omständigheter, noggrannhet åtagna förbindelsers flärdlösa uppfyllande, väsendt ligen bidraga att åt slöjdidkarne förskaffa förlaj oeh förtjenst. Den sednare är dock icke möjlig utan lönand afsättning, hvilken i all näring utgör den egentlig häfstången. I de hänsoenden, der Svenskar för bruka utländska varor, som kunna i Sverige åstad kommas, finnas stora och närbelägna utvägar a åt egna landsmän och qvinnor, hvilka se sina hus slöjder gå under, eller eljest sakna arbete i vår gamla näringar, bereda framtida utkomst. Derti behöfva de dock äga erforderlig konstfärdighet, ti bvilkens bibringande Slöjd-Föreningen hoppas kunn i sin mån bidraga. Men om svenskens skicklighe vore jemngod med utländningens, så mäste: sven sken dock skyddas emot de fördelar, utländninge äger i tidigare betalming och lindrigare räntaino! rikare länder; i ringare behof af varma rum OC kläder, samt af stark föda, -i blidare luftstreck. Ei forderligt skydd för denna betydliga inhemska a sättning, kunna Tullförfättningar, men icke Slöjs