Aftonbladet – 26 januari 1846, sida 1

—— SS — älskade honom ifrån den stund jag först såg honom vid Hamiss strand, der ban räddade ss utur Amrauahs.. och . Beni-issers. händer. Min fader vet icke om vår förbindelse.y sHar den kristne visat er denna tjenst? frågade emiren Ismael. , sDet förhåller sig så. Jag är derföre skyldig hönom största tacksamhet, svarade denne: Lögn! bedrägeri! de hafva öfverenskommit, hvad de skola svara,) ropade Mobamed ben Ligri. 6 Vid den heliga lag, som Herren en gång gaf oss på berget! Den kristne har frälsat 055 från död och plundring, sade Ismael i sanningens ton. ,Och jag älskar denne man; såsom endast en qvinna kan älska. Gif honom fri — och straffa mig. Jag skall då tacka dig,, ropade Rebecka eldigt och sträckte händerna emot emiren. .. Aldrig ! ropade Victor, lifligt träffad. ÅrT någon här brottslig, så är det jag ensam. — Hvad jag gjort ämnar jag aldrig förneka, Att jag nattetid inträdt i denne mannens trädgård är hela min förseelse. Aldrig har jag talat vid hans hustru; genom honom sjelf erfor jag hennes namn. Buketten fann jag på guvernörens bal; jag hade aldrig fått veta dess betydelse, som dessutom berott på hans egen utsago, om han icke sjelf meddelat mig den. För öfrigt kan jag endast dömas efter mitt lands lagar och genom marskalken, som befaller i Algier: Då är min konungs undersåte, åtminstone förbundne, jag sjelf olagligt bortförd, och fordra! derföre genast min frihet; äfvensom frihet föj denne jude, som, född i Marseille, står unde: Frankrikes skydd, och tillika frihet för dottren hvilken eger lika skydd som fadren. S ;Har Fatme tillstått att hon gifvit denn kristne buketten, eller annars umgåtts me honom?) frågade Abd-el-Kader, i det han vänd sig till Mohamed. i