Aftonbladet – 24 januari 1846, sida 3

Igade Abubekr, synbart glad, att på godt sät komma ifrån skyddspligten. pEmedan jag önskade få företräde hos Emi ren, hvilken, jag är öfvertygad, icke skall tillåt: att en fransysk officer olagligen hålles häktac och bortsläpas i slafveri,, svarade Vietor. — Jag fordrar,, sade han, vänd till Abd-el-Kader med fast ton, din åtgärd för min frigifning Du har nyligen erkänt Konungens i Frankrikt öfvervälde, och jag är viss att du handlar si som din pligt ålägger dig Dessa sista ord syntes göra ett obebagligt intryck på Abd-el-Kader. Han rynkade pannar och hans ögon mörknade. En gång sade, yttrade efter en paus Abdel-Kader, Guds sändebud till Abu serr: Ofvergif det, som onyttigt är och tala ej om det som icke behagar; bevara. din tunga lika omsorgsfullt, som ditt guld. — Hvad har dennt man felat och hvarföre har du bortröfvat honom?) frågade han med en genomträngande sträng blick på Mohamed ben Zigri. Må du, de trognas anförare, veta alltl sade ben Zigri, häftigt skakad. Jag har två hushåll, ett i Keff, det andra i Algezira, staden som efter Allahs beslut råkat i de otrognas händer. — Afven har jag två hustrur i Keff, begge gamla och fula, men en ung och skön i Algezira. Men du vet, herre, att trätlystnad och behagsjuka äro af djefvulen nedlagde hos qvinnorna, och har jag af mina tre lidit mycken förtret, i synnerhet af den sköna Fatme. Men, såsom en gång profeten sade: — välsignadt vare hans namn! — vet, att hos er bo två onda egenskaper: att le uton orsak och att bedraga med tårar! — så har han sagt, liksom han haft Fatme lefvande för ögonen. Hennes hjerta är fullt af lättfärdighet och hennes ögon skåda o. upphörligt omkring efter någon alt intaga. Nu hade jag länge märkt, att hon ella timmar på drgen satt på husets terrass och betraktade de