Aftonbladet – 24 januari 1846, sida 3

ville i morgon uppgöra några haudelsaffårer och sedan resa vidare — då hände, hvad denne — han visade på Abubekr — redan sagt dig. Genom en ondskefull hand — den Allah måtte förtorkal — har ett skyddssnöre blifvit räckt i Scheikens hand och han kom för att taga min Haramy i sitt skydd, hvilket, om den fångne varit en sådan, öfverensstämt med lag och bruk. Men då ett sådant skydd ej kan lemnas en otrogen, fordrar jag att den fångne måtte till mig öfverlemnas.: -Försäljningssumman för honom, och Fatmes indragna morgongåfva — ty jag har redan förskjutit och sändt henne till sina föräldrar i Scherschel — skal bålla mig något skadeslös för den lidna skymfen. Dessutom -fordrar jag bestraffning på judinnan och hennes far, för det att de fräckt begagnat Dakbeil till utförande af ett bedrägeri, — en fräckhet, desto större, som lagen strängt förbjuder de otrogne att begagna sig deraf, (Forts. följer) — Uti Berlin finns ett lånbibliotek för tjenstflickor, drängar, sömmerskor och dylika; detta bibliotek består af idel defekta böcker. Då de lånande klaga öfver bristen i Sammanbanget, så tröstar dem lånbibliotekarien med de orden: Gör iagen ting; kom mans hit bara, och jag skall sjelf berätta hvad som fattas., — Det första tyska censurerandet härledde sig från en prelat i 45:de århundradet. Pen4Jan. 1486 utfirdade nemiigen erkebiskopen i Mainz, Berthold, riksfurste och grefve af Huneterg och Römhild, den första förordning rörande Censuren, Tiil censorer -utsågos Joann Bertram Von Neuenburg för teologien, Alexander Dietrich för jurisprudensen, Theodorich von Meschede för mediciner och Andress Eier för de fria konsterna, Öfverträdelser af mandatet straffades med banniysning och 100 guldfloriners böter. e — På Teatre Palais royale i Paris har blit vit uppförd enliten pj:s, i en akt, kallad PotatisJakana — en fars, som väckt mycken munterhet.