— Grefve Suzor. Under denna titel har Daggt Allehandas Winterbladsafdelning för i går n artikel, hvari fransmannen de Suzor, som ållit litterära seancer i Stockholm, å nyo öner en förfärlig medfart, för det att han cke skall äga några kunskaper, att han icke äsit eller tänkt något öfver litteraturen, utam lott lärt sig att eftersäga en hop bannala omlömen, att han påtagligen saknade den allmänna ogiska och historiska bildning, som hvar och n måste ega, om han skall uppträda såsom unlervisare, i hvad ämne det vara må, 0. 5. VMen icke nog härmed. Aftonbladet bar äfven fått dugtigt påskrifvet derföre, att det vår sat i ringaste mån taga den anfallne i försvar. Denna artikel påkallar ett par ord till svar rån vår sida. Vi hafve nemligen alldeles icke, såsom Winterbladet förmenar, tagit i försvar att herr de Suzor i den ti!l Götheborgstidninsen lemnade artikeln så ampelt berömt sig sjelf; de, som läst Aftonbladets yttrande med anledning af Götheborgstidningen, ha derom kunnat öfvertyga sig. Vi bafve blott fästat uppmärksamheten derpå, att detta, fastän visst icke ursäktligt, likväl får en något lindrigare färg, i händelse artikeln varit skrifven på den Götheborgska redak:ionens begäran, hvilket åtminstone kan synas äga någon sannolikhet deraf, att br de Suzor ej ansett behöfligt att begära sitt manuskript tillbaka, i hvilket fall det nar turligtvis icke hade kunnat tryckas efteråt. Men hvad som i hela denna besynnerliga härnad emot den fransyske litteratören förefaller mest eget, är omdömet om sjelfva föreläsningarna. — Härvid förekommer nemligen den kuriösa omständigheten, alt Winterbladets utgifvare icke sjelf varit synlig vid någon af dessa föreläsningar mer än den första, hvilket äfven varit fallet med redaktörerne af Helios och Söndagsbladet, som gjort chorus i detta anfall. Således, om de icke precist kunna sägas här döma såsom den blinde om färgen, så ha de åtminstone endast rättat sig efter hörsagor; och åtminstone hvad Winterbladet angår är det då svårt att förklara dess fortsatta obegripliga förföljelse, från annat än ett begär till Rechthaberei, som gerna lemnas i sitt värde, då vi i alla händelser omöjligen kunna fatta, att Suzor genom sitt uppträdande åstadkommit något ondt, än mindre att han behöfver bebandlias snart sagdt såsom en bedragare.