Aftonbladet – 24 januari 1846, sida 3

otrogna, hvaraf isynnerhet en — det är denne man — intagit hennes hjerta. Hvad jag länge förmodat, skulle viona visshet. Jag befann mig, mindre af nyfikenhet, än för att efterkomma Fatmes önskan, i ett säliskap hos fransmännens Kalifa — och ämnade några dagar derefter afresa till Keff. De otrogne sprungo såsom förryckta omkrinvg i salen efter toner af pipor. Männer dansade med qvinoor, så att det var skamlöst alt skåda.n Araberna, Abd-el-Kader icke sjelf undantagen, gåfvo genom tecken sitt bifall tillkänna. Jag hade märkt,, fortior Mohamed, ,att Fatme, innan vi begåfvo oss till de otrognas sällskap, bar en blomsterbukett af rosor och nattvioler i banden. Huru öfverraskad blef jag då jag såg en fcansysk officer hafva en alldeles dylik och flera frågade mig: hvad blommorne betydde? —Jag märkte genast att det var en Selam, som stämde ett möte till följande natten. Som en blixt föll tanken mig in, alt buketten var ifrån Fatme, och jag sade den otrogne rätta betydelsen deraf, för att han möjligen skulle förråda sig. Jag blef ännu mer öfvertygad derigenom, att Selam var ombunden af ett band, hvarpi stod namnet Fatme broderadt, och att hon gick hem utan den. Han kom. Jag hade lätt kunnat mörda och kasta honom i hafvet, men g.orde det icke. Såsom slaf i det inre af Sudan, skulle han plikta för djerfheten att hafva höjt sitt öga tll en rätttrogens maka — och jagsvor vid Kibla, att så skuile ske. Utförandet var desto lättare, som jag följande morgonen skulle sända två af mina tjenare till Keff och först efter några dagar sjelf begifva mig dit; Fransosen blef säledes g gripen, bunden på en bäst -— och fort gick it genom! Metidseha till Atlas förberg, der rmi.:a tjenare iklädde honom landets dråg t och, för att afhålla honom från nyfikna, transporterade. honom såsom ertappad röfvare. I dag snkom jag hit,