Aftonbladet – 23 januari 1846, sida 2

och Inrikes-tidningen ospord energi åtminstone i viljan, dagligen anstränga sina krafter för nn om möjligt, förbindra att Regeringen, vid vale till den tillämnade kommitteen för represent tionsfrågans behandling, icke må inför folke visa sig bandla i en liberal rigtning, så iakt!? ga herrar Lindeberg, Crusenstolpe och Sand ström, oaktadt alla uppmaningar, en så orubb lig tystnad i denna för allmänheten vigtiga dY gens fråga, att det synes alldeles omöjligt 2! få fram deras tanka i Dagen, under det likväl uppenbara en afgjord fiendtlig sinpe5 stämning emot de ledamöter af Regeringen oc andra offentlige män, som anses tillhöra de li berala åsigterna, samt vid de få tillfällen, d Dagen yttrat sig, vi vilje icke säga i sak, tY detta har ännu ej skett rörande någon af de vigtigare politiska principfrågorna, men medelst några fraser som kunnat häntydas till någoP trosbekännelse, allt mera afgjordt visat sig luta åt den reaktionära sidan. För att icke gå längre tillbaka än till denne förmiddag, så finner man nemligen å nyo, i Då gens nummer för denna morgon, en artikel som helt och bållet upptagit de konservatives icke blott taktik, utan äfven ton och fraser Redan sjelfva öfverskriften är i detta hänseen de betydelsefull, som lyder att De Gode vilja purifiera statsrådet,, hvaraf man kan slutar att De Onde icke vilja det. Då man tager l betraktande, att Aftonbladets och Dagligt Alle handas önskningar och yrkande gått ut på, att konseljen måtte erhålla en mera bestäm och liberal färg: att Dagens artikel åter går ut på att motarbeta detta bemödande: att Dagen och Posttidningen häruti göra gemensam sak med hvarandra; ja! att båda dessa tidningar gått ända derbän i gemensam oförskämdhet, att de påstått det vara inkonstitutionelt att yttra der önskan, att Konungen måtte bilda sin konselj efter ett bestämdt system, och oskickligt, att hålla den offentliga uppmärksamheten fästad på rådgifvarnes personer, samt sålunda nedsjunkit ända till ett fräckt förnekande af ett bland de första vilkoren för den politiska yttranderätten i elt fritt samhälle, — så kan man icke längre stadna i tvifvel om, hvilken fana Dagen nu följer. Serskildt må härvid i förbigåeode an märkas det uppbyggliga fenomenet, alt höra den gamle bekante, Portföljens och Morianens författare, nu för tiden tala om, hvad lag och skicklighetskänsla bjuda bållas hemligtMen Dagen tyckes icke hafva känt sig rigtigt ledig isin nya ställning, så länge den genom någon tvetydighet eller dunkelhet i sitt handlingssält ännu: lemnade något spår af tvifvel öfrigt för läsaren, ehuru ringa det än kunda vara. Den har derföre i dag, under förevändningen att likna der liberala pressens offentligt yttrade meningar vid en kamarillas insinuationer, framkommit me den i dubbelt hänseende märkvärdiga satsen, att pom en s. k. kamarilla fordom fanns — märk, väl, läserel det är herrar Lindeberg, Crusenstolpe och Sandström, som uttala detta om, detta tvifvelsmål — om en s. k. kamar rilla fordom fanns, hade hon likväl nog myc ken takt och velt, att i hemlighet framkomma med sina insinuationer; — (såled-s ligger, enligt Dagens logik, mera takt och vett i hem bga insinuationer, än i pressens öppna uppträdande för grundsatser); — och slutligen krönesallt detta med följande yttrande, afgitvet i form af ett instämmande med Posttidninger: natt det när minst lika stor heder att vara konservaliv, som att icke vara det. Kan men väl, efter en sådan förklaring, un dra, om, såsom det berättas från postkontoren i landsorten, Dagen der hufvudsakligen fått ärf-va Morgonens prenumeranter? Det stora steget är således uttaget; och de, som i början icke kunde genomskåda det ny2 arrangementet när Morgonens bolagsmän upplöste sig och den ene, herr Hellberg, ingick i Posttidningen, medan den andre, en man ulan veterliga tillgingar, framträdde såsom förläggare för Dagen, samt tillika för det fortfarande Söndagsbladet engagerade förre redaktören af Den Konstitutionelle, skola åtminstone nu få ögonen öppna, sedan koalitionen sjelf formligen framträdt och den offoch defensiva alliansen blifvit aslutad medelst så uttryckliga ordalag, som de här ofvan befintliga. Huru långt modet i följd af denna förstärkning vext hos den gamla divisionen, nemligen den i Postoch Inrikestidningen, kan man också finna af eh artikel i dess gårdagsblad, rörande representationskommitten, der Posttidningens. redaktion, midt under det den pesterar öfver Aftonbladets bemödande att inverka på Konungen, icke drager i betänkande att sjelf framkomma med en föregifven anekdot om ett enskildt yttrande af högs. Konungen, att han nemligen vid något tillfälle skall utlitit sig: —— nns oo