Aftonbladet – 22 januari 1846, sida 2

Keff, om ock det låge på andra sidan om den stora öknen, — och allt hvad som står i vår makt och en menniska förmår, skall icke försummas. : Samtalet vände sig nu länge på handel, arabernas resa och på den omständighet, att Abd el Kader, oaktadt den med fransmännan slutade traktaten, ryckt in öfver gränserna af provinsen Konstantineh, för att insätta en bej i Mitah, och slutade dermed att Hassan och hans kamrat ännu en gång inbjödo de begge vandrarne, att på aftonen infivna sig i tältet hos en af deras gästvänner, som befann sig i Abd el Kaders läger. Åtskilliga hemliga anspelningar bjödo Victor att fatta hopp cch förtrösta derpå, att allt skulle göras för hans frihet, äfvensom att Ismael och hans dotter icke skulle skiljas från beduinerna, hvarhän de än begåfvo sig, förrän detta ändamål vunnits. Något innan beduinerna slutat sin måltid, bröto den gamle och Rebecka upp, för att om möjligt vid samma tid med dem iaträffa i emirens läger. (Forts. följer.) —— A—-——