med mig i detta ämne! Endast Gud allen: kan jag anförtro hvad jag känner. Ismael såg på dottren, under det hon talade med en blick af den ömmaste faderskärlek oct det djupaste bekymmer, och slöt tigande flickans händer i sina, under det hon lutade det skönlockiga hufvudet emot hans bröst. I detta ögonblick ljödo hofslag från dalen: ingång. Tre Beduiner nalkades i stark galopp och hade, för att undvika solstyng, dragit kapuschongerna af sina hvita, fladdrande mantlar öfver hufvudet. De begge ryttarne till höger och venster voro af mörk ansigtsfärg; ansigtet af den medlersta kunde man icke se, då det var täckt af en lädermask. Då ryttarne närmade sig källan, sprängde en af dem några steg förut. Fort. härifrån, du hund! ropade han till Ismael. Vid Allab! Juden vågar stadoa vid källan, ehuru han, ser, att rättrogna komma för att rasta der. Ismael och Rebecka stego upp tigande och ville skynda till sina lastdjur, då den andra ryttaren kom närmare. Låt honom vara!, sade denna något vänlisare. Känner du ej igen konom? Det är den samie Istnael ben Lasry, som så ofta varit hos oss i Keff och som tillförde mig en broderad haik från Ålgezira, för det a!t jag gjorde honom bekant med Kbasnadar, den förre Bejen af Titeri i Bu Mezray. Det är allt väl, Hassan; men det passar sig icke. för, Islams bekännare alt vara tillssmman med detta folk, och sedan. ..