Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 3

bemöda mig att, tiil fredens bästa, hindra hvarje partikänsla att inblanda sig vid denna frågas hehandling. EEE AE RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKTR. — I går inställde sig uti poliskammaren ett sorgklädt fruntimmer, och anmälde att hennes 15årige son, boktryckerilärlingen Carl August Blomqvist, sedan sistlidne lördag ej varit synlig. Vid middagstiden nämnde dag gick ynglingen ut att åka skridsko på Mälaren; det förmodas, att han derunder drunknat, emedan några personer sett isen brista under en skridskoåkare, till hvars räddning ingen bjelpsam hand hade kunnat uträckas. — Från Marieberg är uppsgifvet, att en yngling äfven gått ner sig på isen derstädes och omkommit, — Den i gårdagsbladet omnämnde skräddarelärling, som drunknat på sjön vid Kungsholmslandet, hette Carl Ludvig Haglund. Han hade sist. söndag, då olyckan skedde, i sällskap med två andra gossar roat sig med skridskoåkning i närheten af det i sjön vid eldqvarnen befintliga kummel; isen brast sönder under dem, alla tre gossarne voro i lifsfara, men det lyckades tillstädeskomna personer att rädda Haglunds tvenne kamrater, hvaremot H. kom under isen. Annu är ej hans döda kropp äterfunnen. — För några dagar sedan infördesitill Stockholms jänshäkte en 76 år gammal man, som med ett gevärsskott sårat sio måg i armen, och angifves för att hafva gjort detta med afsigt och i uppsåt att Idöda mågen. Den g3mie mannen, som f. d. varit inspektor och allt hittills varit ansedd för en allvarsam och rättskaffens man, uppgiiver deremot, att han haft för afsigt att döda sig sjelf och att skottet mot mågen tillkommit af våda. Gängse rykten lära imedlertid, hos dem som häktat honom, föranledt det antagande, att, om än den gamle kunde hafva goda skäl att önska sig borta från denna verlden, skall han ej heller saknat anledning till en önskan att befrias från mågen. Förhållandet lär vara, att den gamle och hans likaledes ålderstigna hustru öfverlemnat ali sin egendom till mägen och att många scener mellan denne och svärföräldrarne förefallit. Sednast skall det, efter hvad den häktade berättar, hafva tilldragit sig så, att sedan mågen tillsagt svärföräldrarne att lemna det rum de bebodde och flytta i ett somicke kunde eldas, hade gubben, ur stånd att längre höra sin gamla hustrus jemmer, fattat sitt gevär i uppsåt att göra slut på sitt lidande och redan spännt hanen, men blifvit öfverraskad af mågen, som utbrustit i oqväden, hyarunder geväret af våda gått löst. Den skada mågen dervid erhöll anses ej medföra fara för hans lif. — Undersökningen uti polisuppsyningsmannen G. Spångbergs må! emot f. laudsfiskalen Bråvik, f.löjtnanten Christiernin och f. hyrkusken Brobeck fortsattes i går uti poliskammaren. Af de tilltalade var endast Brobeck tillstädes. Två nya vittnen afgåfvo sina berättelser, men hade sig ingenting mer om det åtalade uppträdet bekant, än hvad förut afhörde vittnen upplyst: Ett tredje vitllne, borstbindaren Ytterström, uppgaf, att hyrkusken Brobeck för någon tid sedan talat med vittnet om at fiska, angående Odinska saken; men någon närmare förklaring om meningen med detta mystiska yttrande bief cj vittnet afordrad. Brobeck nekade att hafva haft något sådant samtal. Några frågor framställdes till vittnena af gevaldigern Jäderin; bland annat tillfrågade han vittnet Yuterström, om icke tilltalade Brobdeck på morgonen den 43 Januari besökt Y. och anmodat denne patt skaffa folk, emedan något skulle göras för Odins räkning, hvarvid Brobeck äfven skulle hafva yttrat, det 50 riksdaler Vore derpå att förtjena. Detta spörjsmål besvarade vittnet med nej, och förmälde, att det af vittnet omnämnda samtal med Brobeck egt rum någon tid före den 43 Jan. Förre hyrkusken Brobeck anhöll att den nya anklagelse, som gevöldigern Jäderins sistberörde fråga innefattade, måtte intagas i protokollet, emedan det vore Brobecks afsigt att anställa rekonventionstalan. Brobeck begärde äfven, att den person, som till någon tidning berättat att Brobeck vid första polislförhöret hållit sig undan, måtte blifva uppgifven och stå till svars för sin berättelse, hvilken Brolbeck påstod vara en vrängd framställning till allI mänhetens förvillande; hvarföre B. ville anställa åtal. Polismästaren förklarade, att han icke befattade sig bärmed. 4 På fråga, om Brobeck hade någon bevisning att förebringa, till sitt urskuldande för den anpgifna delaktigheten i uppträdet den 43 Januari, svarade han, att han ej ansåg något emot honom hafva hos öfverståthållare-embetet förekommit, som kunde föranleda honom att ådagalägga sin oskuld; men när mälet komme att behandlas vid kämnersrätt skulle han icke underlåta att framställa sina vittnen, Han anhöll att målet måtte blifva remitieradt. Förhöret fortsättes nästa fredag, till hvilken dag Bråvik och Christiernin skola kallas att vid hemtningspåföljd tillstädeskomma. — De begge af polisgevaldigern Jäderin väckta tryckfribetsåtalen emot Söndagsbladet och Den Konstitutionelle förevoro åter, det ena i måndags och det andra i går, vid hvilka tillfällen Jäderin afgaf sina slutpåståenden. Beträffande den förra tidnvingen yrkade J, alternativt, att utgifyaren måtte ansvara efter 60 kap. 5 2 mom. Missgerningsbalken, eller, om detta lagrum ej skulle finnas tillämpligt, att han måtte fällas till någotdera af de bötesbelopp, som bestämmas i 42 mom 35 Tryckfrihetslagen, samt dessutom godtgöra rättegångskostnaden. Å Den Konstitutionelies utgifvare yrkades ansvar enligt 3 42 mom., jemföråt med a mom. af 4 i nämnde förordning. Uti slutpåst L enderna emot utgifvaren af det sistnämnda Pladet har Jäderin yttrat, att, om han ock, adsasblar Konstitutionelle uppgifvit, förhindrat Söndags ; ; it både hans rättighet dets utdelning, sädant varit förbjud och pligt, så länge gällande författningar örbjuda tryckta skrifters utbjudande till salu på gator och i portgångar. (Efter Dagen.) — Förl. måndags afton, kl. emellan 10 och 44, kom elden lös uti ett gammalt till stall m. m, begagnadt uthus i huset 4 6 vid Sandbergsgatan å Södermalm. Elden hade antändt ena väggen samt unnbrännt en gammal sele, ett hästtiecke och något