Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 1

—— 0 20 5 0 ara förtjena till familjens underhåll. Gubben kom sig icke heller till att:gå bort; det var nog att lilla Hanna var borta, oc2 mor hade lagt vedyxan på kistlocket för råttorna.y Små barnen undrade mellan sig att mor, som alltid varit så rädd om lilla Hanna, kunde nännas lägga henne i den kalla skrubbenj belst hon var så kall om ansigte och händer, att hon helt säkert frös; — men de tröstade sig efterhand med att det väl icke kunde vara så kallt i skrubben, der all veden låg. Medan hustrun var hos dödgräfvaren och mannen ute alt skaffa ett par bekanta som buro kistan till grafven, tog den inhysta qvinnan bort hustruns få, hemmavarande klädespersedlar, knöt klädena af de små barnens halsar och gick sin kos. Om hustrun sjelf berättade er barnets död och begrafning, skulle hon, torkande sina ögon, illägga: Men si, det var alltför m:cke lyckligt — ör vi gingo ut om aftonen vid femtiden. Det ar fyra lik, utom lilla Hanna, som skulle alla Ia I en graf — men si jag gaf dödgräfvaren n tolfsjelling, och lilla Hannas kista fick stå vid ena sidan, såsom för sig sjelf... Med de I andra följde ingen sörjande själ; men vi alla singo med lilla Hanna. ... När de lagt igen svafver, salte vi en qvist öfver der Hanna låg ... Det är alltför micke godt och Kärt alt få änka huru väl allt gick till: ingenting Var illavulet, men bara att jag fick gå med rödt hulvudkläde till grafven, efter som det svarta kom it: bli bortstulet. ; Hör ni på benne med uppmärksamhet och leltagande, skall hon gå till skrinet och hemta ram en söndrig näsduk, los:a dess knutna hörn eh framtaga en liten ljusröd pappersremsa, den on med tårfulla ögon skall räcka er. Ni gör erne då en stor tijenst och nöje om ni läser