Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 1

hon svigtade dock aldrig i sin fromma förtröstan. Visserligen är.det svårt,, suckade hon, men Gud bjelper mig nog! Om det fallit någon in att på senhösten samma år vandra mellan bergen utåt Nya vägen in i den svarta porten till det trekantiga rummet med stora fönstren, skulle han hafva erfarit, att det lilla hushållet nu blifvit förminskadt, Hade vandraren tid och lust alt stanna derinne en stund, skulle ban snart få höra mor Brita, arbetskarlens hustru, omta!a huru lycklig lilla Johanna nu var. Barnets sjukdom hade tilltagit mot slutet af sommaren. Mor Brita hade burit det till doktorn, som yttradt: Vi få väl se, det kastar snart oml — Ty, tillade mor Brita, ban såg nog att det var bara döden. Det oaktadt måste modren dagligen gå bort från lilla fliekan, för att dagligen kunna hemföra sin 24skilling och betala krögerskan och värdinnan. En natt hade Johanna varit mycket underlig) — men blef lugnare på morgonen. Gubben stod just i gårdsmygen och racklade i skumrasket med att öppna porten, ty han skulle sa bort till ett herrskap, hos hvilket Brita skulle biträda vid tvätt, med återbud från Brit, som den dagen icke såg sig god till att lemna sitt lilla sjuka barn. Hustrun knackade sakta på rutan, och gub-: bea vände tillbaka och lutade sig mot fönstret. Pet lider, far, du får välan vända om — och när fadren kom in, låg lila Hanna vänd. emot väggen, hvit och vacker, men litet blå på I oröstet. . i Nu blef det mycket bekymmer huru man: kulle få barnet i jorden, och Brita fick förätta flera dagar för detta bestyr. I Sedan hon skaffst fattigkistar, svepte hon! varnet och satte kistan i en angränsande ved-, krubb. Sedan gick hon till dödgräfvaren. Under dessa dagar kunde ingen af makarna