RR RR RR ——2 2 stilla; endast hvarje fjerdedels timma ljöd de enformiga: Sentinelle, prencz garde å vous! från den närbelägna hamnen, till dess rope! förlorade sig i fjerran och allt blef åter tyst Ynglingen ankom i närheten af landthuset, hvars hvita murar svagt skimrade genom det djupa mörkret. Intet lefvande väsen lät höra sig. man förnam endast luftdragets susning genom orangeträdens kronor och bullret af hafsvågorna. som bröto sig emot stranden. Nu stod han vid den lilla trädgårsporten, som maurinnan antydt, och ban tyckte sig liksom höra hvi skande röster; kan lyssnade en stund, men intet ljud förspordes. Likväl var ban obehaglig! stämd, och om han icke blygts för sig sjelf hade han helst vändt om. Dock, det fatal: har-örat. Är du feg? ljtd i hans inre — oct modigt fattade och tryckte hen på klinkan til porten. Sakta öppnade han den. I trädgårder var kolmörkt. Tridens kronor förtogo det ring: stjernljuset, som hittills ledt Victor. Sakta tillstängde han nu porten, och ville vända sig åt sidan till paviljongen, der ban förmodade tröff: sin sköna obekanta, — då han kände sig fatta af flera starka armar. Häftigt sökte ban at! befria sig, men öfvertygades snart, att han hade att göra med tre ceHcr fyra männer, hvilka sammanpbundo has ca 1å ryggen. Nu såg han sig i kraft underlägsen och ämnade ropa på hjelp, men innan han hann gifva ifrån sig et! i ud, kastades öfver hans hufvud eh mask, com tycktes vara af läder, och tillbands under hakan, endast Jlemnande en liten öppning för andedrägten. Allt hade verkställts inom några ögonblick och utan att angriparge ytlirat ett