Aftonbladet – 20 januari 1846, sida 1

FRA nn Seann nt nn td och sjelfva Tedschinis och Ain Madys berömde marabuter stå med honom i förbindelse. Som han säger, härstammar ban från en ryktbar krigarslägt i Spanien, som en gång blef derifrån fördrifven, och han äger ännu nycklarna till fem palats i Granada och Cordova, hvilka en gång skola tillhört hans förfåder., De närvarandes samtal tog nu en allmännare vändning. Så snart han kunde, lemnade Victor kamraterna, för att ännu en gång se sig om efter den sköna maurinnån, innan hon var redan försvunnen. Det var flera timmar efter midnatt då han hemkom. Följande dagen syntes den unge fransmannen längre, än vanligt. Så önskvärdt det annars var, då han oförväntadt kommenderades att uppbryta med regementet till en expedition emot beduinerna, så föga välkommet skulle det idag varit. Han kunde knappt afbida aftonen, ty fem timmar efter solnedgången och således vid midnatten, skulle han träffa sin sköna obekantaAltonen närmade sig; han var allena i sin boning, då det anmältes, att en jude och en flicka önskade få tala vid honom. Han anade att det var Ismael med Rebecka; och vänligt öppnade han dörren. : Vi komma för att taga afskedl sade den gamle, räckande Victor banden. Vår trosförvandt Ben Durand är ankommen och har medfört underrättelse om en fredstraktat emellan Abd-el-Kader och fransmännen. Jag tänker begagna mig af denna underrättelse, innan den öfverallt utsprides, och begifva mig med mina varor, innan de falla i priset, till det inre, ända till gränsen af den stora öknen, känbända till Tekedemta eller Ain Mady. Då vi nu cke så snart — eller möjligen aldrig återse hvarandra, komma vi för att säga farväl och innu en gång tacka er för det skydd ni så älelt lemnade 0ssVictor var djupt rörd af den gamle mannens