Aftonbladet – 20 januari 1846, sida 1

herrnp, han visade på Victor, bär en stor blomsterqvast i handen. Det gör här i landet endast de unga arabiska petitmaitrarne, hvaröfver turkarne så ofta smäda. I sanning! ropade en chasseurofficer; ,troligen är det ett nytt Parisermode, som m:r dAssas vill naturalisera i Afrika. En besynnerlig ide, att gå på bal med en blomsterbukett i handen! sade leende en af den unge krigarens vänner. Du ser ut som en Jocriss, en brudgum., Huru dumma och enfaldiga ni ären? sade Victor, instämmande i det allmänna löjet. En dam förlorade buketten och jag tog upp den. Och behöll den? inföll den förre. ,Det öfverensståmmer föga med ditt vanliga galanteri. Du skulle genast återlemnat den till den sköna, med otaliga smickrande uttryck. Det är också blott en förevändning att han funnit den! ropade en Zuaverofficer. pDet är en Selam. Han har fått den af en vacker judinna.n Nej, af en måurinna! sade m:r Bousnac. Tillåter ni? tillade han, i det han tog buketten ur Victors hand. Riktigt! det är ingen tvilfvel. På bandet, hvarmed den är omvirad, är insydt namnet: Fatme., Alltså en billet-doux på blomsterspråket, ropade officerarne, leende. Välan, mina herrar, hvem kan dechiffrera den? sade en munter artilleriofficer. Hur är det, m:r Bousnac, korresponderar inte ert hus äfven på det språket?p Nej, jag kan ej tyda bukettens mening! svarade den tillfrågade. Är ingen af de infödde Zuaverna här? Men de hafva glömt allt mauriskt, och af oss endast lärt alt dricka vin! yttrade artilleriofficeren otåligt. Jag måste likväl ha upplysning, och utan vidare omständigheter väcker jag den gamle