Aftonbladet – 19 januari 1846, sida 2

fransyska härens alla snitt och färger, så väl a kavalleri, infanteri och artilleri, som af frem lingslegionen, Spahis och Zuaver, och emellar dessa ett stort antal parisereleganter och afri kanska muskadiner, hvilka, i Palais Roya!, skull ansetts för verkliga fogelskrämmor, men hä; högst sjelfförnöjde betraktade sig i de stor: speglarna. Lika mångfaldiga som herrarnes ko stymer voro äfven damernas. Här såz man ge neralsoch de högre civilembetsmännens fruz1 i den modernaste och elegantaste pariserdrägt Vid sidan af en utaf dessa, som nyligen briljerat på en bofbal i Tuilerierne, satt frun til en maurisk köpman. Väl såg man af denn icke mer än ögonen; mengenom den vida ga zen, som omböijde hente från hufvudet till fötterna, syntes en mängd perlor och diamanter en: guldstiekad klädning, en tättåtsittande kor sett och sidenpantalonger, som räckte till de blottade; endast med tofflor, utan öfvertyg, med guldoch rubinringar prydda fötterna. Största antalet ai de närvarande fruatimren vore likväl judinnor. De hade icke, såsom deras männer, anlagt en half-europeisk drägt, snarare liknade den maurinnornas, hvarifrån den likväl väsendtligtskilde sig, då de voro utan slöjor och buro håret bart, ibflätadt med guldoch briljantnå!ar. De inre sidorne af händerna, så väl som naglar på fingrar och tår voro i dag. högtiden till prydnad, färgade med henna, och maurinnorna hade, för att höja ögonens glans, gifvit ögonbrynen en svart anstrykning. (Forts. följer.) — — ÖVANLIG INTELLIGENS HOS EN BLIND. Jin af de märkvärdigaste blinde man känner, var John Stanley, en engelsk musikus, hvilken Vid två års å!der förlorat sin syn, Hans hörseisinne ver deremot så utbildadt, att han aldrig glömde rösten al den person, han en gång-hört tåla. Någon, som han icke träffat på 20 är, igenkände han genast på rösten, ehuru mannen sökte förställa den. Han