Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 1

MMJJ Jag, rörande hans i några tidningar mycket omtvistade grefvetitel, endast med ett gammalt ordspråk yttra: Sil nest pas Comte, il merite de Vätre. Men nu lärer sanna förhållandet verkligen. vara, att han tillhör en af Frankrikes grefliga. familjer, och. vi hafva serskildt derpi sett. bevis, hvilkas äkthet vi ej kunna draga i tvifvelsmål. För våra: läsare i landsorten, hvilka hört Suzor mycket omtalas, torde ett par ord om hans yttre icke-sakna allt intresse. Grefve de Suzor är, hvad -man skallar, en vacker karl. Ännu i den ålder, som, bland männen, motsvarar Balzacs femme de trente ansm — Det melankoliska uttrycket i hans ögon, ett drag af svårmod öfver pannantala om lidanden, kanske lidelser? En teckning af:hans innehållsrika lefnadj några Skizzer ur hans romantiska, vexlande bana, skulle för visso intressera den svenska läsande publiken fullt ut lika mycket, -som de diktade Skizzer, hvilka från öster och vester strömma in i boklådorna — men — olyckligtvis förbjuder grannlagenheten ätt skildra. en ännu lefvande mans historia. Liksom grefve Suzors: sätt att vara bär slämpeln af vistande i förfinade kretsar; en viss prägel af:det stora, kontinentala lifvet, hvilket ändå aldrig vill riktigt trifvas här uppe i vår nordiska vrå af verlden — (det fryser bort under sextionde latituden nordlig bredd) — så bär hans sätt att uttrycka sig stämpeln af den lifligbet,.;som alstras under Frankrikes sköna himmel. Grefve Suzors föredrag är, än sakta framvällande; som en klar flod; än brusande, som ett vattenfall; — alltid lefvande, lifvadt, nästan inspireradt. Jag ville kalla honom en improvisatar på prosa. Sedan Johan Olof Wallins tider bar : ordet icke så fängslat menniskomassorna i Stockholm, som hans. 4b ore pendebatn, kunde man -ofta säga om samlingen, hvilken åhörde grefve Suzor. En sådan spänning bland åhö