Aftonbladet – 13 januari 1846, sida 3

I modligen långt bättre vet hvad medelklassens I frid tillhör, än denna klass sjelf. Det är allI deles icke för att konserverav det föråldrade och rut!na, utan endast af en innerlig omTvårdnad om denna klass, som han tagit till T pennan. — GREFVE DE SvzoR. Denne fransman, som lafreste en af de första dagarna på nyåret härifrån till Götheborg, har der varit utsatt för Jen förarglig dekonfitur: Redaktionen af Götheborgs Handelstidning tyckes nemligen hafva tagit sig mycket nära det af m:r de Suzor här i Stockholm upplästa poemet adieux å la Svide, hvilket dock af åhörarne härstädes alldeles icke upptogs illa, emedan det var hållet i en lätt och skämtande stil, men af det allvarsamma I Götheborgsbladet, förmodligen efter några härI varande tidningars utläggning som icke hört Idet, blifvit tolkadt såsom en förolämpning åt den nation, hos hvilken han gästade; och för att nu straffa den resande litteratören för detta tilltag, publicerar Handelstidningen ett dokument från grefvens förra vistelse i Götheborg, som visar att grefven väl förstått konsten att I poffa för sig sjelf — en konst, hvaraf vwvi tidningsutgifvare för öfrigt ofta hafva tillfälle att se ett och annat tillbud af personer som önska blifva rekommenderade inför publiken. — Händelsen, som berättas, är den, att sedan grefven hade gifvit sin första seance i Götheborg, atill sin ganska talrika publiks allmänna belåtenhet, som det heter, så hade Handelstidningens red., för att kunna mera systematiskt göra reda för de ämnen, hvilka herr grefven under sin föreläsning afhandlat, anmodat hoaom att lemna red. en uppsats, som den kunde lägga till grund för en sådan redogörelsen. Detta hade grefven ock efterkommit, på det viset, att han lemnat redaktionen en på fransyska författad, fullständig artikel, öfver den föregångna seancen, och i hvilken förekomma åtskilliga bastanta loford öfver talarens föredrag, såsom alt han under hela två timmar hållit sina åhörares uppmärksamhet fängslad vid behaget af silt eleganta och lätta, ofta lysande, alltid rena och fullkomligt korrekta föredrag, m. m. Denna artikel! effertryckes nu både på franska och i svensk öfversättning med bifogade noter, under tillkännagifvande att den kommit från herr Suzor sjelf. Som nu eget beröm alltid luktar illa, så kan detta, såsom nyss nämnde:, icke undgå att ådagalägga att blygsamheten icke vwvarit någon öfvervägande esenskap hos herr de Suzor, utan att han der vid lag följt den gamla regeln: Aide-toi, et le ciel Vaidera (hjelp dig sjelf, så skall himlen hjelpa diz); och en stor glädje skall uppstå hos alla dem, som tyckte det vera ett broit af honom att här hafva fört enat ett par tusen riksdaler banko. A andra sidan åter kan man fråga: var det som denna artikel innehöll i sig sjelf sannt eller icke? i sednare fallet, hvarföre gaf då Götheborgstidningen åt grefven, medan han förra gången var i Götheborg, ett loford, som i det bela fullkoraligt öfverensstämde med den nu omtelta puffenssyftning, och som egentligen lemnade Stockholmsboerne det första begreppet om den förut här okände mannens person och talang (åtminstone få vi bekänna, att det var Handelstidningens smickrande yttranden, i hvars redaktion finnes en skald och litteratör, hr Ekborn, som först föranledde oss a emottaga honom såsom en välkommen gäst); var det åter sannt och icke jäfvadt af redaktionens egen tanka, så ligger det måhända en viss indiskreion uti, att nu efteråt publicera en på p2rsonlig god tro till redaktionen lemnad artikel, så iramt grefven icke på något annat sätt förbrutit sig så, att det kuude påkallas. Det vissa är, att herr de Suzor här i Stockholm på ett ganska angenämt och för de flesta tillfredsställande sätt underhöll sin publik; att hans föredrag, som egde en ovanlig lätthet och mycket behag i formen, om det också ej var egentligen djupsinnigt, likväl ingalunda saknade ett undervisande innehåll, och öfverhufvud var fullkomligt afpassadt såsom ett föredrag i en salong, ty det var ju ej såsom lärare för studenter han löste, samt att mången ännu deraf bibehåller ett angenämt minne. Att han i sitt farväl helt och hållet undvek att tala om våra politiska eller andra samhällsförhållanden, torde snarare böra räknas honom till beröm än tadel, och om han då, för att ej behöfva inskränka sig till några tomma fraser, utan kunna yttra något omdöme om sina intryck såsom främling, fällde ett ord, som var ganska sannt, om behofvet af ett hotell eller förbättrade restaurationer i hufvudstader, såsom motsats till let af honom dofordade komfortabla lifvet i de enskilda familjerna, borde detta icke kunna väcka vilja, om man erinrar sig, alt denna klagan gntligen var framställd för att visa de obeIvämligheter, hvarmed en ungkarl bar att kämpa på värdshusen, och att den utgjorde n i skämtande stl hållen premiss till den påföljande likaledes skämtande uppmaningen: Vinst pour bien vivre, mariez vous, messteurs! Hvad beskrifningen på släpmössorna beträffar, så är bästa beviset på dess oskyldiga egenskap, att man såg DD. MM. Konungen och Drottningen sjelfva le rätt hjertligt deråt. mrs Illa 201