Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 2

sammans sina dyrbara föglar, och Migaut, tröt att vänta, stack handen i sin svärmoders ficka och tog upp nyckeln samt skyndade förut i fyr språng. — Herr Gideon är hos Clarisse, tänkte frv Amelin, hvilken olycka! Hon samlade ihop hönan och -beckasinerna förebrående sig att hafva varit nog sträng emo G:deon och skyndat alltför mycket med att för. vandla den Bengaliska Rosen till den Krönt: Skinkan, hvarefter hon skyndade sig hem si fort hon kunde. Imedlertid hade Clarisse, för skräckt öfver uppbrytningen af modrens byr och portföljens borttagande, samt likaledes fruk tande modrens och berr Migauts möjliga an komst, ansett det rådligast att omgilva sig mer några af sina grannar, som bodde i qvarteret Denna försigtighet räddade henne utan tvifvel frå! Migauts raseri, då han såg att byrån var upp bruten och att Gideon bemäktigat sig portföl jen; då fru Amelin ändtligen kom hem, mött henne således det mest öfverraskande skåde spel; hennes rum uppfyldt af folk, som me; en förvånad min betraktade herr Migaut, sit tande i en ländsto!, blek och tillintetgjord. Vi åsynen af den uppbrutna byrån och den all männa förvirringen, utropade hon: — Ah, min måg hade rätt! Gideon har va rit här; ban är skulden till olyckan. Han ha rymt! — Nej, mamma ; sade Clarisse, som darrad såsom ett löf i hela kroppen; Gideon rymme icke, han är hos notarien Pichon på Grenetats gatany och träffas der med portföljen,