Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 2

TEATER. Under föregående helg hafva de vanliga teaternöjena icke uteblifvit, ehuru den bedröfliga händelse, som fördröjt herr Almlöfs redan länge tillämnade, och af publiken med väntan emotsedda recett, åstadkommit för tillfället en liten lucka i Kongl. teaterns repertoir. På Nya teatern har man, såsom redan varit brukligt i några år, fägnat sin publik med en nyårspjes, denna gång kallad Nyårsmaskeraden, skämt i en akt, den der: under: en följd af representationer blifvit stadigvarande på repertoren, hvilken med sina vålnaderfrån det föregående året, sina personifieringar af allmänna frågor för dagen, egnat sig till en liten rolig efterpjes, hvars bisarra figurer alltid Iyckas göra sm effekt på hvarje ungdomligt lynne. Man lår der ibland annat förnya bekantskapen med det gamla året, samt utvidga sin bekantskap med det nya, med Nationalmuseum, Potatessjukan, Den vandrande juden, Lumpacivagabundus, Den svarta dominon o. fl. — Mandarinen Phy-Thou-san-Phan sjunger några lustiga kupletter om theet, och hela ,skämtet slutar med ett dussin nyårsönskningar till publiken, sjungna af herr Torsslow, med denne utmärkte skådespelares alltid öfverlägsna komiska talang. Till förpjeser har man omvexlande gifvit: Det täcka könets makt (af Bayard och Varner), Herr Elam eller bröllopsdagen, Anden Lumpacivagabundus, m. fl. Med ett Par af nyssnämnda stycken hafva vi redan förut gjort våra läsare bekanta: Det täcka könets makt är en tvåaktskomedi, som har till uppgift att åskådliggöra kärlekens och qvinnans välde öfver mannen. Herr Torsslows spel har: förnämligast gifvit åt detta stycke ett företräde bland en mängd småkomedier, som det visserligen icke eljest skulle ega. Den sanna talangen adlar allt hvad den vidrörer, den utmärkte skådespelaren ställer sig ofta på skaldens ståndpunkt och diktar sjelf, efter ingifvelsen af sin genius,-och låter till åskådarens förvåning ett mästerstycke växa upp, der man förmodade sig blott skola finna en bagatell. Hvem minnes icke ännu den odödlige IL. Hjortsbergs förmåga attskapa roller;; hur han af det obetydligaste stycke ofta gjorde n kassapjesn, och hur hån förde med sig på sin triumfbana en svit halft sekelgamla pjosan midt ibland donAA Mängd af modernare stycken, hvilkas hela sammansättning gick ut på att med effektscener och hårdragna qvickheter underhålla publikens intresse, alltid viss om sin seger, ehuru få resurser dessa äldre stycken för öfrigt mäktade erbjuda. Men resurserna funnos hos skådespelaren: det behöfdes ej mer. Och det behöfves ej heller mer för herr Torsslow; han visar detta ibland annat i den lilla pjes vi här omnämnt. Detta stycke är visserligen icke af något högre dramatiskt värde; och hvad som synes göra det omtyckt af publiken är otvifvelaktigt det sätt, på hvilket herr T. uppfattat sin roll. — Den karakter han har att framställa, är sammansatt förnämligast af trenne elementer, girigbet, elakhet och uppbrusande lynne. Pjesen är af nog liten omfattning, för att medgifva en möjlighet för skådespelaren, att både hinna utveckla en sådan karaktär, och dertill slutligen framställa den genom kärlekens makt förmildrad och förädlad, såsom författarne synas hafva åsyftat vid styckets plananläggning: Detta tycSKER TEL LARSON RENT ATTILA TEE RAD ISANDE