————nnnn22?q nn ooo—r-— rr— — — Ah min måg, är det ni? svarade fru Amelin, litet konfys öfver att så der hafva blifvit öfverraskad i sin negligg, och i en förrättning som hennes piga, i fall hon haft någon, skulle hafva uträttat. Min måg, er portfölj, vill ni ba den, behöfver ni några papper kanhända? — Ja visst, min portfölj ... har ni dena? s— Guds dag! som jag har den, herr Migaut, min dotters morgongåfva, hvem tror ni att jag skulle gifvit den åt? — Hvilken oförsigtighet att lemma sitt hus, då man har så ofantligt mycket pengar hos sig! — Min dötter är hemma, svarade fru Amelin med värdighet. — Det är just derföre, fortfor herr Migaut, allt mer och mer alarmerad ... er dotter har dåliga bekantskaper. — Dåliga bekantskaper! upprepade fru Amelin, uppretad och begynnande frukta för, att hennes gyllene dröm skulle försvinna ... ni menar, herr Gideon, en hederlig, ung man, vacker som sjelfva. kärleken, som ville gifta sig med Clarisse-och som jag i går visade bort för er skull ..s fast han också är rik, ty han har fått ärfva. t — Förbannadt! sade Migaut ... min portfölj! Ni lade den i byrån, tror jag ... gif mig nyckeln! j Under det fru Amelin, förskräckt af Migauts blekhet, sökte i sina fickor efter nyckeln med utseende af. en qvinna, som man går att beröfva sin skatt, tappade hon korgen ifrån armen, och hönan och beckasinernå föllo i rännstenen. Hon böjde sig ned, för att plocka till