förnyas genom frösådd, öm mån framdeles vill vara fullt betryggad mot den fruktansvärda farsoten; men han meddelar tillika det rönet, som är nytl, och för ögonblicket samt instundande års skörd af ytterlig vigt: att sätlpotäter, odlade omedelbart efter klöfver, äfven regenereras, och på åtskilliga andra erfarenhetsskäl drager han härifrån den slutsatsen, att man, i brist på klöfverland från förra året, äfven torde med hopp om framgång kunna förbättra sättpotäter om de odlas på nybrott eller nyplog, eller ock på jord som blifvit igenlagd efter hafreskörd för två år sedan. — Slutresultatet af den interessanta afhandlingen torde böra blifva så allmänt spridt som möjligt, och för alt bidraga dertill, införa vi det bär; men för att fästa så mycket mera uppmärksamhet derpå, taga vi oss friheten att förse denna del af herr Arrhenii afhandling med en särskild titel: Om medlen alt förbättra potatisvexten och förebygga potatissjukans återkomst. Potäterna äro en dyrbaraste skänken, som den gemla verlden fått af den nya. Då de först irkomme till vårt land, odlade man dem utan föregående gödning, ty man hade sig bekant, att de uti sit vilda tillstånd växa på en meger, sandblandad jord. Snert sökte man dock öfvertyga allmärheten att det vore en fördom att potäter ej tåla gödsel (se J. E. Gerss, Cm Svenska Trädesjordens förminhgaste användande. Stockh. 4802 sid. 115), ech i våra dagar har man kommit derbän, att man uppställt såsom regel, att potatesen fordrar raycken gödsel (se Burgers Ffandbok i Landtheshållninger, Svenska Öfversättn. Sednare delen sid. 96); att den visserligen äfven uten färsk gödning kar komma fort utien kraftig jord; men att det dock i de Testa fall är fördelaktigare att gifva densamma en ymnig, eller åtminstone medelmåttig gödning (Se Ichrbudk der Landwirtschaft von D:r A. G. Schweizer, 2 uppl. Första delen sid. 498, 229); att den har en serdeles förmåga att insega näringsämnen, hvilka ännu befinna sig i oupplöst tillstånd, samt trifves helst i obrennen gödsel, (se Lundeqvists Handbok i Svenska Landtbruket. Andra uppl. sid. 359); — hvarföre man ock antagit såsom regel att för potatesen göca, såsom varande i dubbelt hänseende förmånligt; för det första emedan gödseln-sålunda komme att användas på en såker frukt, d. v. s. hvars aftastning vere mindre underkastad vexlingar; och för det andra emedan gödseln för samma frukt nwunde anvärdas öbrugnen, hvarigenom dess Verkan blefve varaktigare och sålunda äfven komme följande grödor till större nytta (se Lärobok i Tandtbr. för Skurups Socken af:R. Macklean, noten vid sid. 67). — Sålunda har efter hand ett naturvidrigt förhållande kommit att-öga rum vid potäternas Såiing, och då vi ändteligen derom blifvit upplysta, så böra vi ej längre dermed fortfara. Den upplysning, vi bärutinnan vunnit, har varit bitter. Dea har påtrugats oss gercm den farsot, hvarigenom milliouer:tunnor potates sistlidne höst sått förlorade. Men må man — såsom ordspråket yder — af skadan :blifva vis. Mi man icke försumma att af fröm årägen uppdraga åtminstone n mindre gvantitet spotäler, och efter behörigt trval seden använda dessa till -sällpotäter; — nå man laga så att man med af frön uppdragna otäter åtminstone må kunna årligen rekrytera en iss del, t. ex. en tiomde del af sitt. utsäde, så att nan alitid inom en viss tid må äga detsamma förryadt; och man skall .då få skördar både till qvanitet och -qvalitet öfvcerträffande de gamla. Må ran, i fall nan ej har tjenlig Ppotatesjord, icke ;rsumma att skaffa sig sällpotäter, vuxna på andjord; — och må man slutligen 4 cirkulation red öfriga sädesoch rotfrukter, axvisa potärna sin plats näst efter klöfver eder gräslinda, oh vi skola då, med i öfrigt ändamålsenlig förvaing af utsädet, kunna skoppas, att för framtiden unna undgå potatespestens härjningar. Der vexeluk och vissa delar af äkerjordens ingåning med derväxter e brukas, torde det blifva förmånliist att gödsla under höatsädet; låta .efier detta a potäter, amt efter dem korn eler annan irsäd.