Aftonbladet – 10 januari 1846, sida 2

mötte han fru Amelin. Den goda frun väntade sin blifvande måg till middagen, och var på vägen till en fogelhandlare, oviss om hvad hon skulle bjuda. herr Migaut på för goda saker. Stekenskulle b:i en höna eller kyckling, men till entreen tvekade hon ännu emellan en rapphöna med surkål och beckasinsallad. N Så snart Gideon fick se henne, sprang ham in i en skyddande portgång och lit henne passera. — 0, lycka, jag tackar dig! utropade han, då hon gått förbi. (Slutet följer.) —RtN——.? — DeT ÄR LÄTT ATT VÄNJA FOLK FRÅN POSTKonTORET. En dalkarl kom för några år sedan tilk Gefle postkontor för att lemna ett bref. På tillfrågan hvad brefvet kostade, svarade postinspektoren, som för tillfället sjelf satt vid luckan: fem skillingar. Fyra ger jags, svarade dalkarlen och envisades att ej vilja betala mer. Häraf förtretad återlemnade postinspektoren brefyvet.. På det här viset vänjer du folk ifrån dig, du! sade dalkarlen, tog sitt bref och gick. — I en af staden S.... boklådor inkom en ung dam och frågade bokhandlaren: Har herr det här lilla musikstycket: Tra la la la Ja tralleralla 1a la — — — hvarefter hon, till de kringståendes stora förlustelse fortfor att sjunga en hek aria. — En person, som åhört en af pastor Hs, enligt vanligheten ytterst klena predikningar, sade vid utgåendet från kyrkan, till en bekant: pVet. du i dag har jag verkligen afundats min yvenstra fot. Hvarföre det? frågade den tilltalade. J9, f svaret, ty den sof unde redikan. blef svaret, ty r hela p (LT)