Aftonbladet – 10 januari 1846, sida 1

ess sssemmemmemm—— ERE I 0 ren; ban ämnade derföre stadna qvar och låtsa ett lifligt nit för upptäckandet af det brott han angifvit, samt någon tid lefva i elände, såsom en i grund ruinerad menniska. Men detta allt var ännu icke nog; han behöfde göra denna föregifna stöld sannolik, och det var en kinkig sak att välja en medbrottsling. Alt vända sig ull en af dessa förlorade menniskor, hvilka lefva af rof och plundring, var alltför vådligt; det är väl sant att han skulle blifvit väl betjenad, men en gång, då hans kompanjon finge veta hvad fördel Migaut dragit af dernå stöld, skulle denne vilja dela, och mamsell Amelins hemgift skulle bli eit mål för dagliga fordringar, hennes tllkommande man skulle ständigt se sig hotad af en angifvelse. Polisen har dessutom ögonen ständigt fästade på tjufvar af profession: den vakar öfver och omger dem med sin uppmärksamhet, den grin per dem till slut, och den största fara, Migaut kunde föreställa sig, var hans medbrottslings arrestering. Han behöfde således en till hälften, ja, om möjligt, en helt och kållet hederlig karl, som, efter brottet, icke skulle viga se sin förförare i ansigtet, som skulle fly cch slå ner ögonen för honom, om de af en händelse någonsin träffades; en person, som, i händelsa af upptäckt, skulle neka i det yttersta. En sådan var svår att Väffa, och Migaut ver så förtviflad om att finna någop, att han nästan beslutit sig att handla ensam, med risk att endast väcka en tvetydig trovärdighet, då, samma natt han valt till utförande af sil plen, slumpen fördg hens steg ia på Cef de Ia Paix.i