Aftonbladet – 10 januari 1846, sida 1

AA SSEASIENE SS REK N han ville icke lemna Paris såsom en vanlig tjuf, den som lagen brännmärker och den man kan gripa på gränsen, eller hvars utlemnande man kan begära; han sjelf måste synas vara den röfvade, i stället för röfvaren, och för att lugnt njuta af det stulna guldet, var det nödvändigt att han syntes hafva erhållit det ur fremmande händer och att denna förmögenhet icke helt och bållet var bans egen, utan blott en tiedjedel deraf, som lagen icke kunde beröfva honom. Han var ungkar!. Han funderade derföre på att gifta sig, och kastade så sina ögon på fru Amelins dotter, den ban väl icke älskade, men som var ung och vacker och väl kunde vara lika så god som någon annan; modren stod i förbindelse till honom, hon skulle biifva honom tillgifven, hon var girig och skulle tjena bonom. Han hade dessutom behof af fru Amelin för att vexla dessa bankosedlar i klingande mynt, eller, hvad som var naturligare, i goda vexlar på Brasilien: sålunda skulle den fattiga fleuristen synas tillföra honom en betydlig hemgift; han skuile presentera henne i Rio såsom en rik arftagerska, han skulte der gifta sig med henne och i lugn njuta af hennes förmögenhet, det vill säga Gideon Martins arf. Fru Amelin, lätt att bedraga, borde biifva det helt och hållet; följande morgon ämnade han taga af henne ett lepositionsqvitto på sina penningar och Jlåta henne resa förut, utan henom; ty han begrep ganska väl, att efter cn sådan stöld, som den; han hade i sinnet, det icke skulle blifva en möjlighet att genast lemna Paris, utan alt upptäckas eller åtminstone ledå sannien på spå